På andra sidan

Sitter i soffan med min minsta goding sovandes på magen. Lovisa har följt med pappa till affären. Far och dotter får bonda och mor och son likaså. Man får ju inte lika mycket tid att gosa och riktigt lära känna nummer två, som man kunde med nummer ett. Tänkte på det jag skrev i ett tidigare inlägg, och nu är det ju så att jag knappt kan komma ihåg att jag varit gravid, eller att jag jobbat. Det känns så fjärran. Antar att det är hormonerna som gör att man zoomar ut. Men det bekräftar för mig att det ju är så viktigt att vara i nuet, för det är så kort. Jag tycker redan att vår lilleman börjar bli stor. Vikten ökar ju som den ska och händer och fötter blir fylligare, liksom kinderna. Snart springer han väl runt här som Lovisa gör nu. Så nu njuter jag av att han får plats att sova på min mage och att hans blöjor fortfarande luktar gott.