Nya kvällsrutiner

Motiverad av en tjejmiddag beslöt jag mig för att försöka trappa ner på kvällsamningen för att kunna lämna Lovisa hemma med Christian utan att oroa mig alltför mycket. Det har faktiskt gått rätt bra. Vi har ju fått vänta på att hon ska stupa på kvällen, men det har inte varit så farligt. Förut har jag fått intrycket att det inte är bra att amma till sömns, av just den anledningen att man blir så oumbärlig. Jag har dock inte känt mig tillräckligt motiverad för att göra något åt det. Jag har heller inte haft något behov. Men nu har det passat oss, och det är den enda anledningen som betyder något. Är lite trött på allt som man borde eller inte borde göra. Det är så individuellt för både mor och barn. Hursomhelst resulterade nedtrappningen i följande söta scen här om kvällen:

Sicken farbror!

När det är kallt behöver man en mössa

8 månader och 2 dagar

En liten uppdatering om Lovisas framfart i livet:

Längd: 71 cm
Vikt: 9400 g
Vill alltid: stå och gå
Vill väldigt gärna: klättra i trappan
Favoritmat: Fruktpureér. Jag tror på det där med efterrättsmage. Det finns alltid plats för mer gott.
Skrattar åt: Alice & Felicia

Malaki 3:10

En av våra grannar jobbar hos en grönsaksgrossist. Här om dagen kom han med två fulla påsar med allt det här. Sen kom det fram att det var min namnsdag varpå han, som är från Grekland, berättar att man i Grekland firar namnsdagar som vi firar födelsedagar, och att födelsedagar inte är så speciella där. Så det blev ju en passande namnsdags present. Hans sambo är hur snäll och gullig som helst och vill att Lovisa ska komma dit och leka. Vilka goda grannar!

Till alla tjejer

Ok, här kommer ett klipp till. Tycker att hon talar så bra om flickorna inom oss:

För den med 1 h 16 min på händerna... eller som vill ha det

Inspirerande tal om att hantera sin tid:

Produktivitet?

På tal om det jag skrev här om att använda tiden rätt så tänker jag att det alltid borde handla om att använda tiden bäst, och inte så effektivt som möjligt. Att vara effektiv är inte alltid bäst. Ibland är det bästa sättet att använda sin tid bara att sitta ner och göra "ingenting". Jag tror att många glömmer det. Det gör jag.

Kökskatastrof

Det var nära ögat idag. Tack vare att Lovisa sov en ordentlig stund på förmiddagen fick jag en hel del gjort som jag inte räknat med. Sen fortsatte det av bara farten tills jag insåg att min situation var ytterst sårbar för en möjlig kökskatastrof. I den stunden har jag köttfärsås till lasagne i en stekpanna, ostsås i en kastrull (båda i vilka jag måste röra om) semmelbullar i ugnen (som bara ska vara inne lite till, så jag sätter inte på timern... som gjort för att glömmas) plus en redan färdig plåt som behövde in under bakduk, samt en halvnöjd flicka som bara på nåder sitter i sin barnstol och slänger leksaker på golvet. Jag tog mig vatten över huvudet helt enkelt. Det bara blev så. Men lyckligtvis höll Lovisa sig glad och jag huvudet kallt och lyckades få till en lasagne med en bara lite bränd kastrull, gyllene semlor och en inte helt ledsen flicka. Härligt att få en sån dag! Nu orkar jag inte plocka undan en enda sak till i köket.

Ugnen på

Lovisa är förkyld igen, då blir det till att baka så att jag känner mig lite produktiv. Gillar inte riktigt att jag känner att jag behöver vara produktiv. Som att det inte räcker att vårda en liten snorig unge i stort behov av kärlek (och näsdukar). Men jag lockas av tanken att kombinera det med att baka semlor för första gången helt själv. Vi får se vad det blir för resultat.