Kreativitet

För att komma någonstans krävs ibland kreativitet utöver det vanliga. Häromdagen såg lösningen ut som på bilden (dvs. båda sitter i liggdelen på dubbelvagnen). Det var en riktig win-win-win situation. Lovisa var glad för att hon fick testa något nytt. Jakob var glad för underhållningen storasyster bjöd på. Jag var glad för att jag kunde ta mig flera hundra meter utan några längre stopp.

Att förvalta sitt pund

Visst är han fin, morfar! Idag mindes vi honom och det han har gjort i sitt liv. Det kändes väldigt speciellt, som att han var där (vilket jag i och för sig tror att han var). De tal som hölls belyste den person han var, som jag inte alltid tänkt på förut, men ju som blir självklara när någon uttrycker det.

En tanke jag slogs av, som en talare tog upp, var att morfar hade förvaltat sitt pund (Lukas 19:11-27). Han fick ingenting serverat, utan jobbade hårt. Han gjorde det allra bästa av det han hade.

Ibland kan jag tänka att jag inte kan lika mycket som någon annan. Ni vet, man jämför andras bästa sidor med sina egna sämsta. Då vill jag ju bara ge upp. Men det är inte det som är meningen. Meningen, tror jag, är att man ska göra det bästa med det man har. Komma så långt fram man kan från den punkt man börjar på. Det är ju därför det är så meningslöst att döma någon - man har ju ingen aning om var den personen började.

Morfar hade också en stark tro på Gud, som han alltid delade med sig av. Det spelade ingen roll om man ville höra eller inte, han sa alltid ett sanningens ord. Men också det var att förvalta sitt pund. Har man hittat något värdefullt är det ju helt meningslöst att sitta och trycka på det själv. Ett banalt exempel på det är att jag lärde mig att man inte måste skala vitlöksklyftorna innan man pressar dem. Supersmart! Berätta för andra och skapa största möjliga nytta.

Jag tror att morfar med glädje såg på den familj som satt på första raden framför kistan idag. Jag kände själv att jag var stolt över att tillhöra den. Jag hoppas att man på min begravning kan säga om mig att jag också har förvaltat mitt pund.

Lööv

Dotter till mor: "Ja änkar dej, änking"

Mor till dotter: "Och jag älskar dig, underbara barn!"

Baka baka liten kaka

Idag blev det en innedag och vi fick äntligen till att göra den där degen jag lovat Lovisa så länge. Sen blev det inte så mycket bakat för Lovisas del, för jag gick helt igång på att göra små kakor i play-doh och gjorde alla själv. Hon var i alla fall nöjd med att ha lite tårtor att servera på sitt födelsedagskalas (favoritleken just nu). Perfekt lekdeg som håller ett tag. Receptet har ni här:

Play-doh

5 dl vetemjöl

2 dl salt

1 msk citronsyra

röres ihop

5 dl kokande vatten

1 msk olja

ev karamellfärg

blandas i

Förvara degen lufttätt

Läslust

Jag: "Nu ska vi åka till biblioteket"

Lovisa: "Keket! Då ja bli glad"

Höststart

Det känns lite tråkigt att skriva det redan, men jag tycker att hösten är här nu. Christian har precis åkt till jobbet för första gången efter sin långa semester. Helt sjukt vad det har gått fort! Vi har verkligen kommit in i en semesterlunk och njutit av varandras sällskap. Det som känns jobbigast nu är bara att jag inte kan göra riktigt lika mycket, ensam med två barn. Men det finns ändå många saker man KAN göra.

Planer för hösten:

-börja träna: ska åka förbi Sats under veckan, för ska det bli någon regelbunden träning måste det funka med barnpassningen och då får det vara värt de extra kronorna.

-öppna förskolan: vi var där några gånger i våras och Lovisa hade jättekul och har frågat efter det nu i sommar.

-leka med kompisar, kusiner och släkt: nya på ÖF och gamla godingar på lite olika ställen. Känns skönt att kunna vara tillgänglig igen och styra sin egen tid och komma iväg och bada med mormor lite oftare t.ex.

-lära nya sånger: Lovisa älskar att sjunga.

-lära nya pysselaktiviteter: tänkte fråga fru L med fröknarna L och E om hjälp :)

-följa Jakobs utveckling: han vände sig för första gången igår!

-annat kul som dyker upp.

Det känns fantastiskt att få tillbringa tid med mina barn (hur vuxet kändes inte det där att skriva: mina barn!) och vara den som lotsar dem igenom nya erfarenheter. Så underbart att få uppleva deras framsteg på första parkett och samtidigt vara en trygghet för dem. Jag ska göra mitt bästa!

Under hösten ska jag försöka uppdatera hur det går för mitt familjedag(och natt)hem!

Just nu...

...försöker jag hjälpa två tvååriga flickor med följande:
- dela med sig
- turas om
- handskas försiktigt med varandra
- skrika lagom högt
- få i sig lite mat
- bädda ner dockor och varandra
- lägga tillbaka kläder som rivits ut ur garderoben
- ha roligt
- vara en bra kompis.

Inte helt lätt, men kul!

Sikta mot stjärnorna

Sommarens projekt har varit potträning. Det har gått framåt för att sedan gå bakåt... torka, duscha, springa till toaletten, vänta vid toaletten osv. osv. Efter ett tag bestämde jag mig för att försöka locka med klistermärken vid "toaprestation". När jag var liten fick vi klistermärken för allt möjligt vi gjort, och jag älskade det. Jag vet inte om det var det som gjorde susen egentligen, men Lovisa tyckte det var kul att få välja en stjärna att sätta upp.

Sedan några veckor tillbaka sätter vi bara upp sporadiska stjärnor, annars skulle det vara överfullt. Tycker det är kul att se hur hon valt att placera stjärnorna, speciellt raden längst ner.

Favoritfärg? Blå!

Ganska banalt inlägg kanske, men i vår lilla värld är det stort.

Familjeband

Den gångna helgen har bjudit mycket på familjeband och släktband, både kropp och sinne, i glädje och sorg. Vi åkte på en roadtrip ner till Västergötland, där en stor del av min släkt bor. Bilderna nedan säger mer än tusen ord (och är praktiskt när man inte har så mycket tid att skriva). Det finaste minnet jag tar med mig från resan ses på första bilden. Farmor, som är ganska dement, sken upp och lekte och gosade med Jakob. Det värmde ända in i hjärtat.

Parallellt med resan levde min morfar sina sista dagar på jorden. Han dog i lördags morse. Det var ganska väntat, men det känns ju ändå konstigt och tråkigt när det faktiskt har hänt. Jag är dock övertygad om att han är på en bättre plats - frisk och med goda vänner. Det känns fantastiskt att ha en tro på liv efter döden, och veta att morfar hade den tron och inte var rädd för att gå vidare. Fina morfar! Familjebanden kan vara för evigt!

Jakob med morfars mor

Jakob med mors kusin Jakob

Lovisa med morfars bror