onsdag 30 mars 2011

I väntans tider

Har börjat längta efter att slippa vara gravid. Har börjat längta efter att sluta jobba. Har börjat (nåja...) längta efter varmare väder. Osv osv osv. I all den här längtan glömmer jag så lätt bort det som är här och nu och som kommer att försvinna i samma sekund man har upplevt det.

Ett tydligt tillfälle jag kommer ihåg att jag kände likadant var när Christian och jag var i Valencia. När vi började närma oss hemresa och vi var lite trötta på skolan längtade vi hem. Vi bara önskade att dagarna skulle gå så att vi fick komma hem igen. Det kändes som att det inte var någon idé att starta upp något nytt, det skulle ju ändå snart vara över. Men sen kom vi på oss och tänkte att så får det ju inte vara. Vi började leva i nuet istället och hade bland de trevligaste veckorna på hela vistelsen. Vi träffade många intressanta människor, och känslan av att satsa och engagera sig där man befann sig gjorde avtryck på oss båda.

Den här känslan vill jag komma tillbaka till. Jag vill vara engagerad i mitt arbete under hela tiden jag är där. Jag vill njuta av att ha ett litet liv inuti mig. Jag vill lära mig saker och växa, inte sen, utan nu. Jag vill jubla åt varje vårtecken som kommer i min väg. Jag vill glädjas med Lovisa och Christian den tid vi har tillsammans. Inte sen, utan nu!

Det enda jag lägger på hyllan (numera med gott samvete) är träning. Det kan jag ta sen när jag inte är tung och är utan foglossningar.

Lättare sagt än gjort, men det gör en lyckligare. Ska försöka i alla fall.

onsdag 23 mars 2011

Språkutveckling del ?

Som logoped blir man ju faktiskt lite skadad i lyssnandet på sitt barn. Men det är ju så roligt. Jag kom på att det var det här som fick in mig på banan till att plugga till logoped. Jag gick i tvåan på gymnasiet och lillasyster Alice var lika gammal som Lovisa är nu, och språket bara exploderade. Jag tyckte att det var så fascinerande att jag bestämde mig för att göra mitt projektarbete om barns språkutveckling.

Och här är vi! Jag lyssnar efter vilka ljud Lovisa har, försöker få ihop vilka processer hon använder sig av, vilka ljud som substitueras och om det skiljer sig i olika positioner i ordet. Sen räknar jag ord också. Idag sa hon: "Isha åsså kala tatiss" (Lovisa vill också skala potatis). Fyraordssatser innan två år känns betryggande, ingen orsak för oro.

Hon har lite klurigheter för sig också. När vi kom hem bad jag henne att lägga sin mössa i lådan där hon har sina saker. På det svarade hon: "Mammas tur!"

tisdag 22 mars 2011

Städa, städa



De här bilderna togs för några veckor sen (när vi senast städade ordentligt) och Lovisa återigen var på sitt hjälpsamma humör. Tidigare har hon fått dammsuga och blev väldigt ledsen när jag inte ville plocka fram dammsugaren igen nästa dag. Nu fick hon alltså skura badrummet. Hon poserade rätt nöjt den här gången också. Inser att jag får njuta av hennes villighet att hjälpa till eftersom den inte lär vara lika stor om 10 år.

Till sist en tanke som har med något helt annat att göra. Var idag på en begravning som gav mig en stark känsla av att vår existens inte tar slut i och med döden. Den tron har jag haft hela mitt liv, men det blev så tydligt när man ställs inför ett faktum. Jag tror att vi ses igen!

tisdag 8 mars 2011

Grädde

Så här på fettisdagen har vi ätit semlor, som sig bör. Jag gjorde en till Lovisa också för att hon skulle få testa på det. När hon tar tag i semlan får hon grädde på hela handen. Vad göra nu? Jo, Lovisa tänker att hon får ta och borsta bort grädden med den andra handen. Den som är bekant med gräddens konsistens kan dra slutsatsen att det inte är så lätt att borsta bort grädden, men det tänkte inte Lovisa på, så hon börjar borsta. Då hamnar grädde på andra handen. Lovisa blir lite konfunderad men fortsätter borsta, lite här och lite där tills hon har grädde lite överallt på händer och armar. Som förälder börjar man med att tänka att "Nej, nu blir du ju kladdig, sluta", men så hejdar man sig och inser att det här faktiskt är riktigt roligt och är värt en kladdig flicka som man får tvätta av, och så låter man henne fortsätta. Det var dagens roligaste och gav Christian och mig ett gott skratt.

lördag 5 mars 2011

Tack för tröjan!


All ära till Sissel som stickat och Lovisa som poserade så fint!

tisdag 1 mars 2011

Flexdag med guldkant

Så här i sportlovstider har det varit lite glest i kalendern, så jag bestämde mig för att spendera lite insparad flextid med dotter och mormor (min egen) istället för att sitta av tid (nästan) på kontoret.

Mormor är en riktig badnymf så vi bestämde oss för att gå och bada på en simhall med en bra avdelning för de minsta. I början var Lovisa rätt tveksam mot både bassängen och mormor, men två timmar senare när jag skulle föreslå att vi skulle upp och duscha sa hon "bada till, dolit" (översättning: "Jag vill bada mer, för det här var roligt"). Då smälter man bara! Mormor blev hon också bundis med. Jag var tvärsäker på att det skulle bli skrik åtminstone någon gång på vägen mellan bassängen och bilen eftersom det var lunch- och sovtid sedan länge. Men hon var så nöjd så, duschade som aldrig förr, fick vatten i ögonen och bara njöt. Emellanåt frågade hon var "mjumjum" var någonstans, om hon inte stod i duschen bredvid. Kläderna flög på utan protest, och vi gick lugnt till bilen. Fantastiskt! Sen satt hon vid mormors bord och åt macka och gurka i stora lass. Efter det ville hon inte åka hem, utan upptäcka mer och dra med sig mormor överallt. Det var verkligen härligt att se.

Det var lite tårar när vi kom hem, men sen har vi bara myst och läst och sjungit. När hon sen ligger i sin säng och vill att jag ska hålla i hennes hand undrar jag om det finns någonting bättre än detta?! Skulle inte tro det...