Stor & Liten

Ni anar kanske vem det är som har kommandot...

Bloggtystnad/Läsning

Känner att jag är lite av en sporadisk bloggare. Ibland känner jag för att skriva flera inlägg på en dag för att sedan inte skriva någonting på flera veckor. På senaste tiden har det haft en tydlig orsak. Jag har läst! Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker. Men sen jag började högskolan har jag inte läst så mycket. Det blev liksom inte avkoppling längre eftersom man satt och läste så mycket under skoltid. Men nu har jag, på ganska kort tid läst två böcker.

Den första var den tredje boken i Twilight-serien. Jag hade redan sett filmerna, så jag kände inte för att ödsla tid på att läsa dem också. Vilken tonårs-flashback det var! Jag kan väl inte tycka att det var den bästa litteratur jag läst, men den är fängslande och tar upp mycket av den passion man kan känna som tonåring. I slutet av boken kunde jag bara känna: Vilken tur att mina tonår är över!

Den andra boken var klassikern Jane Eyre. Den fängslades jag av lika mycket, och läste närhelst jag kunde. En mycket bra bok. Som Jane Austens böcker fast med mera bett i. När jag läste klart den imorse började jag surfa runt på You Tube och hittade en massa klipp från olika filmatiseringar av boken. Jag har tidigare sett versionen de gjorde 2006 och gillade den. I de flesta andra versioner tyckte jag att kärleksparet var för omaka. Kanske är lite romantiserat på det sättet i 2006 års version eftersom Mr Rochester är hyfsat attraktiv fast han enligt boken inte var särskilt vacker. Men jag tänker att han ju blev vacker i Janes ögon och det är det som förmedlas i filmen... kanske!? För den som är insatt kommer här frieriet, som inte bara är en kärleksförklaring utan också en jämlikhetsförklaring:

9 månader

I nio månader har vi fått ha denna vackra flicka hos oss. Nio månader är en milstolpe i och med att hon nu har varit utanför magen lika länge som hon var inuti. Mycket har hänt under den tiden.

I början låg hon så stilla och sov för det mesta. Nu har hon till och med lärt sig gå. Att hon skulle bli en sån där tidig knatare hade jag inte trott. Rekordet slogs nog idag när hon gick kanske 8 meter hos sin mormor och morfar, inkl två mattkanter. Hon upptäcker verkligen världen. I bilen idag gav jag henne en vante som egentligen inte är någon vidare kul leksak. Men det var som att hon tänkte "Aha! Intressant... en sån sak har jag aldrig sett förut, den vill jag utforska".

Språket utvecklas också, och igår tyckte jag att det lät som att hon försökte säga vatten. Det var när jag höll fram hennes mugg och sa "vatten", då ändrades hennes "dadadada" till ett "dade". Vokalerna var på plats i alla fall.

Hon skrattar när man busar med henne, när hon ser sig själv i spegeln eller på bild eller när man dansar runt. Fast roligast är Alice och Felicia. Jag försöker göra samma saker, men det blir aldrig lika kul.

Hennes handviftningar har jag börjat kunna tolka som vinkningar också. Är hon på gott humör kan man till och med få dubbel-vinkningen!

Det känns verkligen fantastiskt att få ha henne, och jag skulle inte byta henne mot något i världen! Är så glad att jag tagit chansen att skaffa barn. Till andra som har den möjligheten vill jag varmt rekommendera det.

Så som i himmelen

Lovisa har upptäckt en ny värld. Den döljer sig bakom en stor grå port i bortre delen av köket. Att vara i den världen är någonting alldeles speciellt. Den är full av färger och ljus och ifrån den kommer en svalkande vind. Det finns dock ett hinder för Lovisa. Hon är beroende av att någon öppnar porten, och det är svårt att veta när det inträffar. Så fort Lovisa hör porten öppnas skyndar hon sig dit på sina fyra. Men alltför ofta hinner portöppnaren stänga den igen, och kvar sitter då Lovisa med sänkta förhoppningar och ser vädjande upp. Vissa välsignade stunder förbarmar sig portöppnaren. De stunderna innebär ren lycka för en liten flicka som bara längtar efter att upptäcka världen.

Skön söndag

Så här skönt hade vi det igår. Lovisa har snorat och hostat några dagar nu och sov långa stunder, bland annat i pappas knä. Det är så fridfullt att se på henne när hon sover.
Observera nyvakna Lovisas utsträckta arm som håller på att vinka till pappa med kameran. Gosfia!

Allmänbildning

Läste precis ett tal som en av kyrkans ledare (Dallin H Oaks) höll på Harvard Law School nyligen. Där tar han upp de grundprinciper som är speciella för Jesu Kristi kyrka. Så både för den väl bevandrad i den här kyrkan och för den som inte är det, men skulle vilja vara bättre påläst, kolla HÄR.

Kontrollbehov

Jag har på senaste känt ett behov av att ta mer kontroll över mitt liv. Det behöver inte vara att jag gör så mycket mer, utan bara att jag tar ett aktivt beslut om vad jag spenderar min tid med. Så imorse gick jag upp vid sju (i och för sig hade Lovisa vaknat då, så jag hade inte så mycket val, men jag hade kunnat ligga kvar och låta Christian ta hand om henne innan jobbet). Jag åt frukost, klädde på mig, läste lite i Mormons bok och Historien om Sverige, ammade och vilade medan Lovisa tog en liten tupplur, och klockan var bara nio, lite drygt. Solen sken där ute, så det var ju bara att fortsätta på redan inslagen bana och klä på sig och gå ut. Det var verkligen härligt. Som om inte det var nog skottade jag en del med Lovisa som publik i vagnen.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt med mitt behov av kontroll. I vissa fall är det lite jobbigt. Men jag tror att det är någonting bra i det här fallet. Jag förstår att det kanske inte alltid går att vara så på tårna som den här morgonen (åtminstone inte så länge man har barn), men det är något att sträva efter.

För övrigt känner jag att jag har fått lite mer lungn och ro inför det här att vara ensam hemma med barn. Förutom de emotionella grunderna till det, där jag helt enkelt bara känner ett större inre lugn, tror jag att det finns två stora anledningar till det.

1.2.

(Fast i omvänd ordning)