Familjeband

Den gångna helgen har bjudit mycket på familjeband och släktband, både kropp och sinne, i glädje och sorg. Vi åkte på en roadtrip ner till Västergötland, där en stor del av min släkt bor. Bilderna nedan säger mer än tusen ord (och är praktiskt när man inte har så mycket tid att skriva). Det finaste minnet jag tar med mig från resan ses på första bilden. Farmor, som är ganska dement, sken upp och lekte och gosade med Jakob. Det värmde ända in i hjärtat.

Parallellt med resan levde min morfar sina sista dagar på jorden. Han dog i lördags morse. Det var ganska väntat, men det känns ju ändå konstigt och tråkigt när det faktiskt har hänt. Jag är dock övertygad om att han är på en bättre plats - frisk och med goda vänner. Det känns fantastiskt att ha en tro på liv efter döden, och veta att morfar hade den tron och inte var rädd för att gå vidare. Fina morfar! Familjebanden kan vara för evigt!

Jakob med morfars mor

Jakob med mors kusin Jakob

Lovisa med morfars bror