Två år har gått sedan Lovisa kom till världen. Hon har verkligen förgyllt den sedan dess för dem i hennes närhet. Hon pratar och leker och kramas. Hon tycker om att läsa böcker, pussla, gunga, titta på Lotta och Madicken, hoppa och sjunga. Hon älskar jordgubbar. Tvåårstrotsen har börjat visa sig ordentligt: hon är envis som en gammal get och vet vad hon vill. Det är ett nytt steg i föräldraskapet att börja sätta gränser och se till att de efterföljs (vilket är lättare sagt än gjort). Men när hon kommer och lägger armen runt en och man får en puss, då är det värt alla kamper, tusen gånger om.
En kamp har varit att borsta hennes alltmer vilda lockar. "Nill inte" säger hon. Jag får heller inte sätta på ett spänne. Men när moster Alice är här och får håret fixat och flätat sår det ett frö hos Lovisa. Hon ser ju upp till Alice. Så, kors i taket, jag fick göra två inbakade flätor på henne! Och jag har fått göra det ett par gånger till efter det. Exemplets makt är tydlig. I det här fallet gav det väldigt gulligt resultat.
3 kommentarer:
Så mycket söthet i en liten människa! Jag tror jag smälter! Grattis Lovisa!
Men gud, hon blir ju bara sötare o härligare varje gång man ser henne! Kommer hon med på picknicken?
Jag hjälper gärna till o passar :)
Karolina
Grattis i efterskott Lovisa! Kram från Alexander, Milo och Familjen. :)
Skicka en kommentar