Nya kvällsrutiner

Motiverad av en tjejmiddag beslöt jag mig för att försöka trappa ner på kvällsamningen för att kunna lämna Lovisa hemma med Christian utan att oroa mig alltför mycket. Det har faktiskt gått rätt bra. Vi har ju fått vänta på att hon ska stupa på kvällen, men det har inte varit så farligt. Förut har jag fått intrycket att det inte är bra att amma till sömns, av just den anledningen att man blir så oumbärlig. Jag har dock inte känt mig tillräckligt motiverad för att göra något åt det. Jag har heller inte haft något behov. Men nu har det passat oss, och det är den enda anledningen som betyder något. Är lite trött på allt som man borde eller inte borde göra. Det är så individuellt för både mor och barn. Hursomhelst resulterade nedtrappningen i följande söta scen här om kvällen:

Sicken farbror!