Sjukdom

Jag känner mig totalt ofräck. Att ligga i sängen mellan varmt lakan och dito täcke hostandes så att det gör ont är inte kul. Helt osökt kommer jag att tänka på den gamla reklamen med en förkyld man som säger: "Kvinnor klagar över att föda barn! Men de skulle bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld!" Nu tror jag inte att den är sanningsenlig, men trots det kan en förkylning vara besvärlig.

Som sjuk måste man aktivt vila, och det är svårt. Jag försöker vara så produktiv som möjligt och läste tidigare i en bok att vi måste bära med oss vårt egna solsken, dvs. när omvärlden är mörk och ruggig är det viktigt med solsken i själen. Kanske går det hand-i-hand med att inte hänge sig åt självömkan, för det är ju så att ingen är mer ömkansvärd än den som är självömkande. (En av livets intressanta paradoxer.)

Våren 2007 deltog jag i en bejublad musikal som besökte alla Sveriges stora städer, Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro. Musikalen handlade om att finna livets mening och inte låta sig luras av allt vi bombarderas av. Min roll var att spela den onde Love Lucidor (inte släkt med Lasse). Broder Tålamod, eminent spelad av Joseph B, var min store fiende, och han sa en grej som stack ut idag när jag tittade på inspelningen av föreställningen i Malmö. Sa Broder Tålamod: "Det viktiga har ju inte blivit mindre viktigt för att du stött på lite motgång." Och det har ju verkligen att göra med att forma livet så som vi vill ha det.

I övrigt, när det har varit jul, kan jag inte låta bli att bjuda på en av 2006 års mest framgångsrika film - En känsla av fruktan. Njut!

http://video.google.com/videoplay?docid=3828469946553034351&ei=5GxfSeDIKouGjQK-6Zy5CQ&q=en+k%C3%A4nsla+av+fruktan