Makuna Hatata

Om en vecka lite drygt ska en preliminär version av magisteruppsatsen mailas till opponenter och examinator. Och till min förvåning känns det bra. Agnes och jag kommer till och med ha några dagars påskledigt utan att känna någon större stress. Jag är förvånad över att det jag i förväg känt så mycket ångest för nästan är förbi utan att jag känt något av den befarade ångesten. Återigen påminns jag om hur viktigt det är att inte oroa sig i förväg. Jag hade ju inget jobbigt av uppsatsen innan (förutom vid ämnesval)förutom att jag tyckte att det var jobbigt att det skulle bli så jobbigt. Men nu har det ju inte varit så jobbigt, vilket betyder att det jobbiga jag kände förut var HELT i onödan. (Hoppas min tanke kan förstås, för vissa kanske redan i första meningen, andra kanske tycker att jag svamlar fortfarande...)

Jag skulle vilja att det fanns ett framtidsbegrepp för hakuna matata (- lämna det bakomflutna framför dig)som innebar att man lämnar framtiden (i alla fall oron) framför sig.

Det känner jag att jag behöver tillämpa när det gäller förlossning och framtida barnuppfostran. Nu ska jag bara njuta av graviditeten. I juni kan jag börja andas djupt för att hantera värkarna. Om 13 år kan jag börja oroa mig för tonårsrevolter och ohyfs. Makuna Hatata!