När mörkret som tätast står

Jag vaknade av ett litet pipljud från köket. Det kunde jag inte somna om med så jag gick upp och såg att det var frysen som pep. "Stängde jag den inte igår kväll?" Både klockan på micron och ugnen visade midnatt. "Kul att de gick lika, de brukar de ju inte göra!" Efter lite meck fick jag tyst på frysen och gick och la mig. Det var svårt att somna om. Jag låg och vred mig ett tag tills Lovisa började gråta. "Konstigt, hon brukar ju inte vakna mitt i natten. Undrar om hon är sjuk?" Hon somnar inte om och jag börjar vänta mig flera vakna, mörka timmar eftersom Christian behöver sova. Men helt plötligt piper en påminnelse på hans mobil. "Vad i hela friden har man en påminnelse för mitt i natten?!" Det visar sig att klockan är kvart i sju och att Christian måste upp till jobbet. Ute i köket står klockan fortfarande på samma tid som när jag var där sist. Då inser jag att det varit ett strömavbrott.

Så slutsatserna jag då kunde dra var att:
Jag hade stängt frysen.
Klockorna hade inte börjat gå lika.
Lovisa hade sovit ungefär som hon brukar och var nog inte sjuk.
...och det var bra att Christian inte hade tagit bort den där påminnelsen om jobbet (som han brukar), för då hade han kommit dit på tok försent eftersom inte väckarklockan gick igång.

Livet är i ordning igen. Nu måste jag bara ställa om klockorna!