Sympatisjuk?

De två senaste dagarna jag varit hemma med Lovisa är det nästan som att jag har varit sympatisjuk. Okar liksom ingenting, och försjunker i någonslags dvala. Kan ju alltid skylla på graviditeten iofs. Men det känns som att det inte räcker. Gläder mig åt dagens bedrift att då alla sängkläder och kuddfodral tvättade, trots att någon snott tvättiden, vilket gjorde att jag fick gå ner ett par extra gånger. Morr. Han ursäktade sig sen när vi träffades. Accepterade ursäkten något reserverat med skrikig Lovisa i famnen. hmm. Nu ska vi se om jag kan få någon fart på mig och se till att jag inte ger Lovisa något hennes mage inte tål än (som jag tyvärr gjort ett par gånger. Förlåt Lovisa! Får jag skylla på att det är min första gång som mamma till en magsjukling?)

Over and out.

Sjukling

Efter morgonmötet på jobbet hade jag totalt sju missade samtal. Något måste ha hänt tänkte jag och målade upp ett mardrömsscenario där Lovisa var på väg i ambulans. Men riktigt så illa var det inte, men väl en troligtvis magsjuk flicka. Så det var bara att åka och hämta gullfian. Sen bäddade jag ner henne i soffan framför Mamma Mu (akta er, det är beroendeframkallande hos småttingar). Där var hon nöjd. Nu har hon antagligen somnat för natten efter en andra runda med Mamma Mu.

Mammas lilla hjälpreda

Lovisa vill alltid vara med när jag lagar mat och ibland vill hon hjälpa till. Har funderat på vad man kan göra när man är 1,5. Att skära saker går ju bort. Men så en dag fick Lovisa tag på en lök och började skala. Perfekt! Nu är hennes bidrag i matlagningen att skala lök. Tack för hjälpen gullunge!

Lovisarapport

Ända sen i höstas när jag började jobba har inspirationen för att blogga avtagit rejält. Det var i och för sig i kombination med graviditetströtthet som gjorde att jag ville gå och lägga mig SENAST åtta. Ganska skönt egentligen. Jag har känt att vardagen varit den samma dag ut och dag in och att det heller inte fanns nåt speciellt att skriva om. Men så fick jag en liten påminnelse av svärfar där han efterfrågade lite Lovisarapport. Självklart! Där har det ju faktiskt hänt massor. Det är nu hennes underbara personlighet tittar fram ordentligt.

Lovisa går hos dagmamma Viktoria fyra dagar i veckan. Hon stortrivs och pratar ofta om "Toja" och Cessa (kompisen). Hon sjunger ofta på deras samlingssång, ni vet "Lovisa är här, mamma är här, tänk vad roligt att pappa är här..." t.ex. samtidigt som hon slår på knäna som de brukar göra. Än så länge kan hon bara första strofen, men hon brukar sufflera mig och Christian om vilka som är "här", dvs. alla namn hon kan. Förutom Cessa kommer Lova och Astrid upp med jämna mellanrum.

Lovisa har lite favoritleksaker: nallen, Kotten (från Lena Andersons ursöta böcker om Lilla Kotten) och dockan. Men mest av allt är det böcker som gäller. Hon hämtar bok efter bok och bär ut till oss i soffan där vi bläddrar i dem om och om igen. Bland dessa finns en klar favorit: Mamma Mu och Kråkan. Den finns också att titta på på Svt Play, och det efterfrågas varje dag så fort hon ser en dator. Det är lite svårt att motstå hennes lyckliga blick när vi sätter på den.

Orderbekräftelse från himlen

Hej Evelina och Christian,		Ditt ordernummer:		482514
		Ditt kundnummer:		100356
Det här är en bekräftelse på er beställning.

Antal	Produkt		Hårfärg	Ögon	Syskon			Add	á Pris	Pris
1 st	Lillebror		Blond	Blå	Finns				0 kr	0 kr
Summa inklusive moms och fraktkostnad:							0 kr

Betalningsalternativ: 9 månaders graviditet och en oändlig mängd kärlek Vi beräknar leverera er vara den 15 maj 2011.
Ni har ingen returrätt på denna vara.
Kontakta oss gärna om ni har några frågor.
Med vänlig hälsning, Himlen

Räddande änglar

Idag var det den sjunde dagen jag och Lovisa var hemma sjuka (Christian var bara på dag 5,5). Förkylningen har alltså slagit till, om inte hårt så i alla fall långdraget, hos familjen Hägglund. Lovisa, som ju var först ut, är nu hyfsat pigg, om man bortser från evigt rinnande snor, lite hosta och befarad hårdhet i mage.

Så här till dag sju som man är hemma och inte sett någon annan levande person förutom sina föräldrar, lekt med alla leksaker tusen gånger, läst alla böcker om och om igen och tittat på alla bilder och filmklipp som finns på telefonerna (L är en riktig fena på att navigera sig fram ska ni veta), då är det kanske inte så konstigt att man blir lite less. Och det var verkligen Lovisa när hon vaknade efter middagssovningen (hennes förkylda föräldrar kanske kände sig en aning lessa också). Vad gör modern då när lillan är otröstlig? Jo, hon ringer mostrarna!

En liten stund senare kom de, två stycken, till vår undsättning. Med sig hade de lite nya böcker och leksaker som vi kan sysselsätta oss med imorgon (som förhoppningsvis blir sista sjukdagen). Men det var så underbart att se Lovisas reaktion när de kom. Först kramade hon om dem med ett stort leende på läpparna. Sen började hon krypa runt och göra konster i rena förtjusningen över att ha fått så fint besök. I Felicias knä upptäckte Lovisa de nya böckerna, och Lollos springande på huk fick Lovisa att bubbla av skratt! Till och med föräldrarna (C+E) var uppfriskade av lite nytt sällskap.

Tänk vilka änglar som finns runt omkring en!

Lära äta