lördag 25 april 2009
Lite sport
För att väga upp allt graviditetssnack på denna blogg kommer här lite sport.
Jag förväntade mig att innebandysäsongen skulle vara slut i slutet på mars för att då kunna fokusera på träning inför Lidingöloppet, men eftersom vi kom två i serien blev det kvalseriespel. Säsongen förlängdes således med ca en månad. Lite surt, men jag får ändå säga att det var det värt. För i torsdags vann vi avgörande matchen och jag passade på att både göra två mål (mina första poäng i kvalserien) och bli utvisad 2 gånger (även det första gången). Bäst när det gäller? Tveksamt. Iallafall bättre. För er som aldrig idrottat med ett lag, som inte fått se ert skott gå in så kan jag bara säga att det är en riktig härlig känsla, även när det handlar om lägre divisioner. Kanske säger jag så för att jag inte är den poängmaskin man hoppas att man vore. Jaja.
Dock, jag fick betala ett pris för segern. Bilden visar mitt vänstra baklår som stod emot en klubba. Matchavgörande blev inte den insatsen, men det behöver ni inte veta.
I övrigt är det kul att se hur IFK GBG krossar 08-lag på löpande band.
måndag 20 april 2009
fredag 17 april 2009
Salem & Jamie - två goa killar
Vi kom i och för sig att tänka på en annan kille som skänkt oss mycket glädje: Jamie Cullum. Hans konsert i Annexet för tre år sedan finns kvar som ett riktigt lyckominne.
En låt under gårdagens konsert gjorde att jag fick gåshud på benen. Den kommer här:
torsdag 9 april 2009
Makuna Hatata
Jag skulle vilja att det fanns ett framtidsbegrepp för hakuna matata (- lämna det bakomflutna framför dig)som innebar att man lämnar framtiden (i alla fall oron) framför sig.
Det känner jag att jag behöver tillämpa när det gäller förlossning och framtida barnuppfostran. Nu ska jag bara njuta av graviditeten. I juni kan jag börja andas djupt för att hantera värkarna. Om 13 år kan jag börja oroa mig för tonårsrevolter och ohyfs. Makuna Hatata!
måndag 6 april 2009
"Is this the way out?"
Gästkrönikören Christian Hägglund minns mötet med en av Sampdorias största stjärnor under 90- talet, Ruud Gullit. Sommaren 1992 var varm, inte bara på grund av vädret utan också för att det svenska folket tillsammans med de andra europeiska nationerna befann sig i en fotbollseufori. EURO 92 hade anlänt och för första gången sedan VM ´58 var Sverige skådeplatsen för ett stort fotbollsmästerskap. Kraven på nytillsatte Tommy Svensson var skyhöga efter det taktfasta uttåget ur Italien-VM ´90 (1 – 2, 1 – 2, 1 – 2,). Sverige gjorde succé och tog sig till semifinalen efter oförglömliga mål av bl a Tomas Brolin (England 2 – 1) och Janne Eriksson (Frankrike 1 – 1). Trots denna framgång är det på grund av de ”Oranje” holländarna som jag alltid kommer minnas sommaren ´92. |
CHRISTIAN HÄGGLUND |