Navelförändringar

Så var det då min tur att göra premiär. Jag måste säga att det känns lite konstigt. Förra bloggen var ju mycket om hur Spanien skilde sig från Sverige, men nu blir det till att skriva om vardagen. Det liv vi lever varje dag och som är det som är det viktiga.

Klart att det händer en del och man kommer på en del klokheter emellanåt. Det som hände senast var att jag upptäckte att min navel inte längre är lika djup som den var. (Intresseklubben antecknar!) Om några månader antar jag att den står utåt mer. Det här är bara en av de förändringar i kroppen som jag märkt på senaste tiden och det är fascinerande. Det största miraklet man kan vara med om. Är väldigt glad att jag får uppleva det.

Men innan det ska komma någon bebis måste jag bli klar med magisteruppsatsen. Ligger precis i startgroparna nu med en massa artikelläsning. Känns så där halvhett, men ibland inser man saker och tänker att det här kan nog bli riktigt intressant. Fortsättning om uppsats-ångest lär följa...

Ja, det är väl lika bra att sätta igång med dagen. Hepp!

/e

The launch...

Ärade medmänniska!

Du läser just nu första inlägget på denna blogg. Som titeln anger handlar den inte lika mycket om livet som vi just nu känner till det, som om livet så som vi vill ha det. Vad det i praktiken sedan handlar om lär vi alla bli varse framöver.

Vad detta inlägg handlar om är jag dock säker på: att välja sitt egna liv. Den som har öron, och orkar lyssna, märker snart att det finns många som predikar både det ena och andra. Vi stöter på rena människofilosofier samt sådana med små spår av sanning och för den som vill leta finns än mer sanning att hitta. Det viktiga är dock att vi själva väljer. Inte konformt, bara för att hänga kvar i ett sammanhang, utan självständigt, och därmed skapa ett sammanhang.

Vad är det då för liv vi har valt? Vi är två studenter vars utbildningar går mot sitt slut och i samma veva kör vi igång något som aldrig kommer gå samma öde till mötes: i mitten på juni är vårt första barn beräknat att komma till oss. Storheten i det kan jag inte beskriva, för jag förstår det inte själv. Men känslan av att ha valt det sorts liv som vi vill ha och känna att det är rätt, tar jag inte miste på. Nu idag när vi firar ettårig bröllopsdag står det hela mycket klart.