Life As We Want It

Flyttdags

2011-09-01T21:27:00.001+02:00

Känner för lite förändring och har därför bestämt mig för att flytta.

Kom hit!

Kreativitet

2011-08-29T21:53:00.001+02:00

För att komma någonstans krävs ibland kreativitet utöver det vanliga. Häromdagen såg lösningen ut som på bilden (dvs. båda sitter i liggdelen på dubbelvagnen). Det var en riktig win-win-win situation. Lovisa var glad för att hon fick testa något nytt. Jakob var glad för underhållningen storasyster bjöd på. Jag var glad för att jag kunde ta mig flera hundra meter utan några längre stopp.

Att förvalta sitt pund

2011-08-25T16:29:00.005+02:00

Visst är han fin, morfar! Idag mindes vi honom och det han har gjort i sitt liv. Det kändes väldigt speciellt, som att han var där (vilket jag i och för sig tror att han var). De tal som hölls belyste den person han var, som jag inte alltid tänkt på förut, men ju som blir självklara när någon uttrycker det.

En tanke jag slogs av, som en talare tog upp, var att morfar hade förvaltat sitt pund (Lukas 19:11-27). Han fick ingenting serverat, utan jobbade hårt. Han gjorde det allra bästa av det han hade.

Ibland kan jag tänka att jag inte kan lika mycket som någon annan. Ni vet, man jämför andras bästa sidor med sina egna sämsta. Då vill jag ju bara ge upp. Men det är inte det som är meningen. Meningen, tror jag, är att man ska göra det bästa med det man har. Komma så långt fram man kan från den punkt man börjar på. Det är ju därför det är så meningslöst att döma någon - man har ju ingen aning om var den personen började.

Morfar hade också en stark tro på Gud, som han alltid delade med sig av. Det spelade ingen roll om man ville höra eller inte, han sa alltid ett sanningens ord. Men också det var att förvalta sitt pund. Har man hittat något värdefullt är det ju helt meningslöst att sitta och trycka på det själv. Ett banalt exempel på det är att jag lärde mig att man inte måste skala vitlöksklyftorna innan man pressar dem. Supersmart! Berätta för andra och skapa största möjliga nytta.

Jag tror att morfar med glädje såg på den familj som satt på första raden framför kistan idag. Jag kände själv att jag var stolt över att tillhöra den. Jag hoppas att man på min begravning kan säga om mig att jag också har förvaltat mitt pund.

Lööv

2011-08-22T22:32:00.002+02:00

Dotter till mor: "Ja änkar dej, änking"

Mor till dotter: "Och jag älskar dig, underbara barn!"

Baka baka liten kaka

2011-08-20T21:10:00.005+02:00

Idag blev det en innedag och vi fick äntligen till att göra den där degen jag lovat Lovisa så länge. Sen blev det inte så mycket bakat för Lovisas del, för jag gick helt igång på att göra små kakor i play-doh och gjorde alla själv. Hon var i alla fall nöjd med att ha lite tårtor att servera på sitt födelsedagskalas (favoritleken just nu). Perfekt lekdeg som håller ett tag. Receptet har ni här:

Play-doh

5 dl vetemjöl

2 dl salt

1 msk citronsyra

röres ihop

5 dl kokande vatten

1 msk olja

ev karamellfärg

blandas i

Förvara degen lufttätt

Läslust

2011-08-18T08:52:00.001+02:00

Jag: "Nu ska vi åka till biblioteket"

Lovisa: "Keket! Då ja bli glad"

Höststart

2011-08-15T07:46:00.003+02:00

Det känns lite tråkigt att skriva det redan, men jag tycker att hösten är här nu. Christian har precis åkt till jobbet för första gången efter sin långa semester. Helt sjukt vad det har gått fort! Vi har verkligen kommit in i en semesterlunk och njutit av varandras sällskap. Det som känns jobbigast nu är bara att jag inte kan göra riktigt lika mycket, ensam med två barn. Men det finns ändå många saker man KAN göra.

Planer för hösten:

-börja träna: ska åka förbi Sats under veckan, för ska det bli någon regelbunden träning måste det funka med barnpassningen och då får det vara värt de extra kronorna.

-öppna förskolan: vi var där några gånger i våras och Lovisa hade jättekul och har frågat efter det nu i sommar.

-leka med kompisar, kusiner och släkt: nya på ÖF och gamla godingar på lite olika ställen. Känns skönt att kunna vara tillgänglig igen och styra sin egen tid och komma iväg och bada med mormor lite oftare t.ex.

-lära nya sånger: Lovisa älskar att sjunga.

-lära nya pysselaktiviteter: tänkte fråga fru L med fröknarna L och E om hjälp :)

-följa Jakobs utveckling: han vände sig för första gången igår!

-annat kul som dyker upp.

Det känns fantastiskt att få tillbringa tid med mina barn (hur vuxet kändes inte det där att skriva: mina barn!) och vara den som lotsar dem igenom nya erfarenheter. Så underbart att få uppleva deras framsteg på första parkett och samtidigt vara en trygghet för dem. Jag ska göra mitt bästa!

Under hösten ska jag försöka uppdatera hur det går för mitt familjedag(och natt)hem!

Just nu...

2011-08-12T13:51:00.003+02:00

...försöker jag hjälpa två tvååriga flickor med följande:
- dela med sig
- turas om
- handskas försiktigt med varandra
- skrika lagom högt
- få i sig lite mat
- bädda ner dockor och varandra
- lägga tillbaka kläder som rivits ut ur garderoben
- ha roligt
- vara en bra kompis.

Inte helt lätt, men kul!

Sikta mot stjärnorna

2011-08-10T22:09:00.002+02:00

Sommarens projekt har varit potträning. Det har gått framåt för att sedan gå bakåt... torka, duscha, springa till toaletten, vänta vid toaletten osv. osv. Efter ett tag bestämde jag mig för att försöka locka med klistermärken vid "toaprestation". När jag var liten fick vi klistermärken för allt möjligt vi gjort, och jag älskade det. Jag vet inte om det var det som gjorde susen egentligen, men Lovisa tyckte det var kul att få välja en stjärna att sätta upp.

Sedan några veckor tillbaka sätter vi bara upp sporadiska stjärnor, annars skulle det vara överfullt. Tycker det är kul att se hur hon valt att placera stjärnorna, speciellt raden längst ner.

Favoritfärg? Blå!

Ganska banalt inlägg kanske, men i vår lilla värld är det stort.

Familjeband

2011-08-08T10:11:00.005+02:00

Den gångna helgen har bjudit mycket på familjeband och släktband, både kropp och sinne, i glädje och sorg. Vi åkte på en roadtrip ner till Västergötland, där en stor del av min släkt bor. Bilderna nedan säger mer än tusen ord (och är praktiskt när man inte har så mycket tid att skriva). Det finaste minnet jag tar med mig från resan ses på första bilden. Farmor, som är ganska dement, sken upp och lekte och gosade med Jakob. Det värmde ända in i hjärtat.

Parallellt med resan levde min morfar sina sista dagar på jorden. Han dog i lördags morse. Det var ganska väntat, men det känns ju ändå konstigt och tråkigt när det faktiskt har hänt. Jag är dock övertygad om att han är på en bättre plats - frisk och med goda vänner. Det känns fantastiskt att ha en tro på liv efter döden, och veta att morfar hade den tron och inte var rädd för att gå vidare. Fina morfar! Familjebanden kan vara för evigt!

Jakob med morfars mor

Jakob med mors kusin Jakob

Lovisa med morfars bror

Sommarfrid

2011-07-23T08:30:00.000+02:00

Lika som bär II

2011-07-22T08:25:00.000+02:00

Många undrar om Jakob och Lovisa är lika varandra. Här får ni bedöma själva:

Jakob 2 mån

Lovisa 2 mån

Semester!

2011-07-21T07:41:00.005+02:00

Nu är vi halvvägs in i semestern ungefär, och det känns hääärligt. Dagarna fylls med sällskap från familj och goda vänner samt ogräsrensning och SKÖRD på lotten. Not too bad tycker jag. Inga direkta planer är spikade än, och det är bara skönt.

Liten blir större

Blåbärsplock med farmor

Milkshake på McD efter en dag på stranden

Trädgårdslek hos gammelmormor

Dotterdotterson och mormors mor

Mitt verk

2011-07-12T11:21:00.002+02:00

Jakob, alldeles ny.

I söndags i kyrkan stod jag och en annan kvinna och pratade och kom in på hur man är märkt efter att ha väntat och fött barn. Lite extra hull om magen och bristningar på olika ställen får en inte precis att vilja springa runt på stranden i bikini. Men då sa hon något som fick mig att helt ändra inställning till min mage. Hon sa att när Jesus uppstod kunde man se märken efter spikarna i hans händer och fötter. Han hade kunnat ta bort dem när han uppstod. Men han lät dem vara kvar för att påminna om det verk han gjort. På samma sätt kan bristningarna och den överflödiga huden påminna om det verk varje kvinna gjort när hon har satt ett barn till världen. Ett mirakel!

Jag känner mig så tacksam för att jag har en russinmage, eftersom det betyder att jag har fått bära, föda och nu ta hand om två vackra barn. Jag vill fortfarande träna upp mina magmuskler, men jag ska sluta sucka när jag ser mina bristningar.

Lika som bär

2011-07-05T13:01:00.002+02:00

Hemsytt av Gunilla!

Semester?

2011-07-04T12:43:00.003+02:00

Idag är det första dagen på Christians semester. Det är den första semestern vi har. Tidigare har det pluggats, och därmed sommarjobbats. Förra sommaren var C ny på jobbet och det blev därför inte så mycket ledigt. Men nu smäller det! Men tänk: då sitter vi och tittar på varandra och frågar oss. Vad ska vi göra? Vi vet inte riktigt hur man har semester. När de allra flesta släktingar bor i Stockholmsområdet och inte har sommarstugor finns det ingen riktig naturlig getaway. Skulle kännas skönt att komma bort lite, bara några dagar. Sen frågar man ju sig vad som är lämpligt med småttingar. Det får inte vara för soligt (solsemester), inte för kallt (tälta), inte för stenigt (skärgårdsklippor) och inte för tråkigt (springa runt i någon stad). Vad göra? Någon som har något tips?

Semestern hittills har ägnats åt att göra sånt som inte hunnits med tidigare: tvätta fönster, storhandla, stryka, vika tvätt och annat skoj.

Lovisa då? Jo, hon satte på sig vintermössan och gick och la sig.

Paketöppning

2011-06-26T21:58:00.004+02:00

Vet inte om jag borde be om ursäkt för att jag är en sådan periodare när det kommer till att blogga. Men så är det. Ibland faller inspirationen på och jag får en massa fina bilder och då kommer flera inlägg på en gång för att senare sina. Ursäkt är väl kanske inte helt rätt, men jag är medveten om det. Sorry!

Har pratat med lite vänner om hur det är att ha två barn och en sak jag kommit tillbaka till är hur små barn är som paket. En spännande överraskning! Tydligen har min kära mor pratat om det, och det är nu med Jakob som jag förstår det mer.

Lovisas paket har vi öppnat en del, en underbar tjej har vi hittat! En tjej som är helt inne på Vi på Saltkråkan för tillfället och associerar en bild på Jane Austen till Madickens mamma. En tjej som ser att det ligger ett skärp i min låda, men vet att det mest är pappa som har skärp och därför lägger hon det i hans låda. En tjej som precis kom till mig med just ett skärp i släptåg och säger "kom nu lilla skrållan" (vet inte riktigt what that's all about... en hund kanske?). En tjej som säger "åh" när hon ger någon av oss en kram.

Jakobs paket har vi inte fått se så mycket av än, men det räcker att se in i hans ögon för att bara längta!

Barn är bästa paketen ever!

När allting började

2011-06-17T11:57:00.004+02:00

3,5 år är väl så där lagom ojämnt för att man ska uppmärksamma det på en blogg. I onsdags var det 3,5 år sedan vi gifte oss. Det var då vi på allvar började försöka skapa våra liv tillsammans. Vi har en lång bit kvar, mycket att uppleva och ännu mer att lära. Men jag känner ändå att vi har kommit en bit på vägen. Jag är mycket gladare idag över att vara gift med Christian än vad jag var på vår bröllopsdag. Nu har jag fått se en del av det vi kan göra tillsammans, och det är fantastiskt!

Världens bästa tvååring

2011-06-16T08:00:00.000+02:00

Två år har gått sedan Lovisa kom till världen. Hon har verkligen förgyllt den sedan dess för dem i hennes närhet. Hon pratar och leker och kramas. Hon tycker om att läsa böcker, pussla, gunga, titta på Lotta och Madicken, hoppa och sjunga. Hon älskar jordgubbar. Tvåårstrotsen har börjat visa sig ordentligt: hon är envis som en gammal get och vet vad hon vill. Det är ett nytt steg i föräldraskapet att börja sätta gränser och se till att de efterföljs (vilket är lättare sagt än gjort). Men när hon kommer och lägger armen runt en och man får en puss, då är det värt alla kamper, tusen gånger om.

En kamp har varit att borsta hennes alltmer vilda lockar. "Nill inte" säger hon. Jag får heller inte sätta på ett spänne. Men när moster Alice är här och får håret fixat och flätat sår det ett frö hos Lovisa. Hon ser ju upp till Alice. Så, kors i taket, jag fick göra två inbakade flätor på henne! Och jag har fått göra det ett par gånger till efter det. Exemplets makt är tydlig. I det här fallet gav det väldigt gulligt resultat.

Jakob Percy

2011-06-15T09:01:00.004+02:00

Nu har han fått ett namn, eller rättare sagt två: Jakob Percy. Jakob kom på förslag redan innan J kom från moster Alice, men jag tänkte inte så mycket på det då. Men när det kom upp igen efter att han fötts så slog det an på ett helt annat sätt. Det var tydligen Jakob som hade kommit. Ungefär så kände jag med Lovisa. Det gav sig själv.

Om Percy skrev Christian så här i ett familjemail: "Namnet Percy är speciellt. Under hela min uppväxt har det varit ett namn som man skrattat åt och gjort sig rolig över, men det har verkligen förändrats. Att pappa är den första mannen med en sonson på mängder av generationer är något som borde hedras och uppmärksammas - och därför har vi en Jakob Percy numera. Det känns klockrent." (Rolf heter också Percy).

Jakob växer som han ska och hade sprängt femkilosgränsen vid månadsdagen. Han börjar vara mer vaken nu och ler så att mitt hjärta smälter.

Maskrosterapi

2011-05-28T17:42:00.003+02:00

Idag kände jag att det var dags att ta tag i det icke ätbara på lotten - maskrosorna. Det var verkligen mängder. Jag ville faktiskt gärna rensa dem och annat ogräs. Det känns som terapi. Man går runt och tänker på en enda sak - att hitta mitten på maskrosen för att kunna hugga ner med maskrosjärnet (eller vad det nu heter, som är ett måste i ett framgångsrikt avlägsnande). Jag gick en vända med Lovisa men kunde återvända lite senare under hennes och lillebrors middagssovning, helt själv. Det var så skönt att gå där och bara GÖRA. Resultatet ser ni ovan. Känner mig rätt nöjd med min insats (så pass att jag skriver ett blogginlägg...) men hade kunnat fortsätta en stund till. Jag skulle inte vilja kalla mig mors lilla lathund - i alla fall inte idag.

Ps. På tal om hund: Christian försöker lära Lovisa att det heter byracka istället för hund. Vad gör man då som mor när det kommer förbi en hund och Lovisa pekar och säger "bipacka"?

Rabarberflicka

2011-05-27T07:57:00.003+02:00

Mitt i allt annat har vi gått och skaffat oss kolonilott. Kanske blev lite mycket på en gång. Vi började i april med att rensa, men sen kom vi av oss när jag var förkyld i två veckor och sen kom lilleman. Vi gick ner dit igår i alla fall för att klippa gräset innan det blev alldeles för långt. Christian stod för det fysiska arbetet och jag försökte hålla barnen på gott humör.

Det var ändå värt det när vi fick med oss lite rabarber hem och Lovisa springer med dem i handen och glatt ropar "pinge ja" (här springer jag) flera gånger. Tänk vad underbart spännande att upptäcka världen och sig själv och allt man kan göra med sin kropp. Är så glad och tacksam för två friska barn som får uppleva detta. Idag ska Lovisa få uppleva rabarberpaj för första gången (om hon inte får för sig att hon inte vill smaka, vill säga).

På andra sidan

2011-05-24T20:07:00.002+02:00

Sitter i soffan med min minsta goding sovandes på magen. Lovisa har följt med pappa till affären. Far och dotter får bonda och mor och son likaså. Man får ju inte lika mycket tid att gosa och riktigt lära känna nummer två, som man kunde med nummer ett. Tänkte på det jag skrev i ett tidigare inlägg, och nu är det ju så att jag knappt kan komma ihåg att jag varit gravid, eller att jag jobbat. Det känns så fjärran. Antar att det är hormonerna som gör att man zoomar ut. Men det bekräftar för mig att det ju är så viktigt att vara i nuet, för det är så kort. Jag tycker redan att vår lilleman börjar bli stor. Vikten ökar ju som den ska och händer och fötter blir fylligare, liksom kinderna. Snart springer han väl runt här som Lovisa gör nu. Så nu njuter jag av att han får plats att sova på min mage och att hans blöjor fortfarande luktar gott.

Egentid

2011-05-17T16:10:00.001+02:00

Födelsedagen

2011-05-14T11:35:00.008+02:00

Lite bilder från födelsedagen tagna av dubbla mostern Louise:

Han är här!

2011-05-11T22:00:00.000+02:00

Klockan 3 natten till söndag började jag få värkar. Klockan 6 skrevs vi in på förlossningen. 7:34 var vår lille pojke född. Hade inte förväntat mig att han skulle komma en hel vecka innan beräknat, och inte heller att det skulle gå så fort. Hade inget emot det heller i och för sig. Han vägde 3610 g och var 53 cm lång, så han var ju färdigbakad. Nu har vi alltså en underbart go kille här hemma också som inte gör så mycket väsen av sig (till skillnad från sin syster). Han känns väldigt harmonisk och vi är så glada över att han är här.

Lovisa tycker om sin bror och vill gärna pussa och krama honom. Samtidigt märker man på henne att det är en tuff omställning att inte vara själv och hon ställer ganska höga krav på sin omgivning, vem som ska göra vad osv. Hon vill heller inte att jag ska åka iväg, eller sova i sin egen säng. I måndags när vi kommit hem ville hon bestämt hålla lillebror fast hon var så trött. Det slutade i följande goa bild. (Vi hoppas att deras relation ska fortsätta på detta spår!)

Två veckor kvar

2011-05-01T11:06:00.003+02:00

Ligger hemma idag. Jag har åkt på en riktigt envis förkylning som hållt i sig snart en vecka. Det behöver kanske inte vara så att förkylningen i sig är så envis, utan mer att jag inte riktigt kan ta hand om den i och med att min kropp har någon annan att prioritera. Hursomhelst... Bad syster Louise att ta lite kort för ett par veckor sedan för att kunna komma ihåg hur det såg ut innan lilleman kom.

Vad skulle du ändra?

2011-04-27T13:53:00.001+02:00

Ett av många bra tal man kan hitta på ted.com

Påskkycklingen

2011-04-23T22:14:00.004+02:00

Här kommer några bilder på vår älskade påskkyckling, plåtad av moster Louise.

Rapport

2011-04-10T16:50:00.004+02:00

Tack för omtanken från er som läst det senaste inlägget. Ville med detta inlägg mest säga att vi nu återigen lever och frodas. Både Christian och jag plockade upp Lovisas magsjuka i söndags. Vi lyckades ha en liten förskjutning mellan oss så att vi inte kräktes precis samtidigt. Lovisa var tålamodet själv och kunde sysselsätta sig hyfsat bra, med lite hjälp av Lotta på Bråkmakargatan-film. Skillnaden till måndagen var enorm, men man var ju medtagen och jag var inte tillbaka på jobbet förrän torsdag.

En sak som jag tyckte var lärorik och lite skön var att vi bara gjorde det vi orkade och bara åt det enklaste utan att tänka på vad som var nyttigt och allsidigt. Bara snabbmakaroner till lunch? Yes! Glass till mellanmål flera gånger i rad? Ja tack! Stök och disk i hela köket? Visst! Smulor under fötterna som letar sig in under täcket? Jajjamänsan! Ja, ni fattar. Väldigt befriande. Fast det tar ju inte bort tillfredsställelsen av att det numera är ganska städat här...

Annars så är jag ganska gravidtrött igen och vill gärna sova middag. Idag är det fem veckor kvar till beräknad nedkomst!

Don't try this at home

2011-04-04T15:57:00.001+02:00

Magsjuk pappa.
Magsjuk och gravid mamma.

Hälsningar,
nyss magsjuk Lovisa.

I väntans tider

2011-03-30T21:01:00.004+02:00

Har börjat längta efter att slippa vara gravid. Har börjat längta efter att sluta jobba. Har börjat (nåja...) längta efter varmare väder. Osv osv osv. I all den här längtan glömmer jag så lätt bort det som är här och nu och som kommer att försvinna i samma sekund man har upplevt det.

Ett tydligt tillfälle jag kommer ihåg att jag kände likadant var när Christian och jag var i Valencia. När vi började närma oss hemresa och vi var lite trötta på skolan längtade vi hem. Vi bara önskade att dagarna skulle gå så att vi fick komma hem igen. Det kändes som att det inte var någon idé att starta upp något nytt, det skulle ju ändå snart vara över. Men sen kom vi på oss och tänkte att så får det ju inte vara. Vi började leva i nuet istället och hade bland de trevligaste veckorna på hela vistelsen. Vi träffade många intressanta människor, och känslan av att satsa och engagera sig där man befann sig gjorde avtryck på oss båda.

Den här känslan vill jag komma tillbaka till. Jag vill vara engagerad i mitt arbete under hela tiden jag är där. Jag vill njuta av att ha ett litet liv inuti mig. Jag vill lära mig saker och växa, inte sen, utan nu. Jag vill jubla åt varje vårtecken som kommer i min väg. Jag vill glädjas med Lovisa och Christian den tid vi har tillsammans. Inte sen, utan nu!

Det enda jag lägger på hyllan (numera med gott samvete) är träning. Det kan jag ta sen när jag inte är tung och är utan foglossningar.

Lättare sagt än gjort, men det gör en lyckligare. Ska försöka i alla fall.

Språkutveckling del ?

2011-03-23T21:36:00.003+01:00

Som logoped blir man ju faktiskt lite skadad i lyssnandet på sitt barn. Men det är ju så roligt. Jag kom på att det var det här som fick in mig på banan till att plugga till logoped. Jag gick i tvåan på gymnasiet och lillasyster Alice var lika gammal som Lovisa är nu, och språket bara exploderade. Jag tyckte att det var så fascinerande att jag bestämde mig för att göra mitt projektarbete om barns språkutveckling.

Och här är vi! Jag lyssnar efter vilka ljud Lovisa har, försöker få ihop vilka processer hon använder sig av, vilka ljud som substitueras och om det skiljer sig i olika positioner i ordet. Sen räknar jag ord också. Idag sa hon: "Isha åsså kala tatiss" (Lovisa vill också skala potatis). Fyraordssatser innan två år känns betryggande, ingen orsak för oro.

Hon har lite klurigheter för sig också. När vi kom hem bad jag henne att lägga sin mössa i lådan där hon har sina saker. På det svarade hon: "Mammas tur!"

Städa, städa

2011-03-22T21:12:00.004+01:00

De här bilderna togs för några veckor sen (när vi senast städade ordentligt) och Lovisa återigen var på sitt hjälpsamma humör. Tidigare har hon fått dammsuga och blev väldigt ledsen när jag inte ville plocka fram dammsugaren igen nästa dag. Nu fick hon alltså skura badrummet. Hon poserade rätt nöjt den här gången också. Inser att jag får njuta av hennes villighet att hjälpa till eftersom den inte lär vara lika stor om 10 år.

Till sist en tanke som har med något helt annat att göra. Var idag på en begravning som gav mig en stark känsla av att vår existens inte tar slut i och med döden. Den tron har jag haft hela mitt liv, men det blev så tydligt när man ställs inför ett faktum. Jag tror att vi ses igen!

Grädde

2011-03-08T21:26:00.002+01:00

Så här på fettisdagen har vi ätit semlor, som sig bör. Jag gjorde en till Lovisa också för att hon skulle få testa på det. När hon tar tag i semlan får hon grädde på hela handen. Vad göra nu? Jo, Lovisa tänker att hon får ta och borsta bort grädden med den andra handen. Den som är bekant med gräddens konsistens kan dra slutsatsen att det inte är så lätt att borsta bort grädden, men det tänkte inte Lovisa på, så hon börjar borsta. Då hamnar grädde på andra handen. Lovisa blir lite konfunderad men fortsätter borsta, lite här och lite där tills hon har grädde lite överallt på händer och armar. Som förälder börjar man med att tänka att "Nej, nu blir du ju kladdig, sluta", men så hejdar man sig och inser att det här faktiskt är riktigt roligt och är värt en kladdig flicka som man får tvätta av, och så låter man henne fortsätta. Det var dagens roligaste och gav Christian och mig ett gott skratt.

Tack för tröjan!

2011-03-05T21:04:00.003+01:00

All ära till Sissel som stickat och Lovisa som poserade så fint!

Flexdag med guldkant

2011-03-01T21:24:00.002+01:00

Så här i sportlovstider har det varit lite glest i kalendern, så jag bestämde mig för att spendera lite insparad flextid med dotter och mormor (min egen) istället för att sitta av tid (nästan) på kontoret.

Mormor är en riktig badnymf så vi bestämde oss för att gå och bada på en simhall med en bra avdelning för de minsta. I början var Lovisa rätt tveksam mot både bassängen och mormor, men två timmar senare när jag skulle föreslå att vi skulle upp och duscha sa hon "bada till, dolit" (översättning: "Jag vill bada mer, för det här var roligt"). Då smälter man bara! Mormor blev hon också bundis med. Jag var tvärsäker på att det skulle bli skrik åtminstone någon gång på vägen mellan bassängen och bilen eftersom det var lunch- och sovtid sedan länge. Men hon var så nöjd så, duschade som aldrig förr, fick vatten i ögonen och bara njöt. Emellanåt frågade hon var "mjumjum" var någonstans, om hon inte stod i duschen bredvid. Kläderna flög på utan protest, och vi gick lugnt till bilen. Fantastiskt! Sen satt hon vid mormors bord och åt macka och gurka i stora lass. Efter det ville hon inte åka hem, utan upptäcka mer och dra med sig mormor överallt. Det var verkligen härligt att se.

Det var lite tårar när vi kom hem, men sen har vi bara myst och läst och sjungit. När hon sen ligger i sin säng och vill att jag ska hålla i hennes hand undrar jag om det finns någonting bättre än detta?! Skulle inte tro det...

Du vet att du har en löpargalning i familjen om...

2011-02-14T21:35:00.002+01:00

...din man går ut och springer kl 20:30, en mörk och snöig måndagkväll när det är -14 grader ute. Burr!!

Sympatisjuk?

2011-02-04T14:47:00.002+01:00

De två senaste dagarna jag varit hemma med Lovisa är det nästan som att jag har varit sympatisjuk. Okar liksom ingenting, och försjunker i någonslags dvala. Kan ju alltid skylla på graviditeten iofs. Men det känns som att det inte räcker. Gläder mig åt dagens bedrift att då alla sängkläder och kuddfodral tvättade, trots att någon snott tvättiden, vilket gjorde att jag fick gå ner ett par extra gånger. Morr. Han ursäktade sig sen när vi träffades. Accepterade ursäkten något reserverat med skrikig Lovisa i famnen. hmm. Nu ska vi se om jag kan få någon fart på mig och se till att jag inte ger Lovisa något hennes mage inte tål än (som jag tyvärr gjort ett par gånger. Förlåt Lovisa! Får jag skylla på att det är min första gång som mamma till en magsjukling?)

Over and out.

Sjukling

2011-02-01T20:07:00.003+01:00

Efter morgonmötet på jobbet hade jag totalt sju missade samtal. Något måste ha hänt tänkte jag och målade upp ett mardrömsscenario där Lovisa var på väg i ambulans. Men riktigt så illa var det inte, men väl en troligtvis magsjuk flicka. Så det var bara att åka och hämta gullfian. Sen bäddade jag ner henne i soffan framför Mamma Mu (akta er, det är beroendeframkallande hos småttingar). Där var hon nöjd. Nu har hon antagligen somnat för natten efter en andra runda med Mamma Mu.

Mammas lilla hjälpreda

2011-01-26T21:01:00.004+01:00

Lovisa vill alltid vara med när jag lagar mat och ibland vill hon hjälpa till. Har funderat på vad man kan göra när man är 1,5. Att skära saker går ju bort. Men så en dag fick Lovisa tag på en lök och började skala. Perfekt! Nu är hennes bidrag i matlagningen att skala lök. Tack för hjälpen gullunge!

Lovisarapport

2011-01-24T21:52:00.006+01:00

Ända sen i höstas när jag började jobba har inspirationen för att blogga avtagit rejält. Det var i och för sig i kombination med graviditetströtthet som gjorde att jag ville gå och lägga mig SENAST åtta. Ganska skönt egentligen. Jag har känt att vardagen varit den samma dag ut och dag in och att det heller inte fanns nåt speciellt att skriva om. Men så fick jag en liten påminnelse av svärfar där han efterfrågade lite Lovisarapport. Självklart! Där har det ju faktiskt hänt massor. Det är nu hennes underbara personlighet tittar fram ordentligt.

Lovisa går hos dagmamma Viktoria fyra dagar i veckan. Hon stortrivs och pratar ofta om "Toja" och Cessa (kompisen). Hon sjunger ofta på deras samlingssång, ni vet "Lovisa är här, mamma är här, tänk vad roligt att pappa är här..." t.ex. samtidigt som hon slår på knäna som de brukar göra. Än så länge kan hon bara första strofen, men hon brukar sufflera mig och Christian om vilka som är "här", dvs. alla namn hon kan. Förutom Cessa kommer Lova och Astrid upp med jämna mellanrum.

Lovisa har lite favoritleksaker: nallen, Kotten (från Lena Andersons ursöta böcker om Lilla Kotten) och dockan. Men mest av allt är det böcker som gäller. Hon hämtar bok efter bok och bär ut till oss i soffan där vi bläddrar i dem om och om igen. Bland dessa finns en klar favorit: Mamma Mu och Kråkan. Den finns också att titta på på Svt Play, och det efterfrågas varje dag så fort hon ser en dator. Det är lite svårt att motstå hennes lyckliga blick när vi sätter på den.

Orderbekräftelse från himlen

2011-01-02T21:30:00.003+01:00

Hej Evelina och Christian,	Ditt ordernummer:	482514
Hej Evelina och Christian,	Ditt kundnummer:	100356
Det här är en bekräftelse på er beställning.

Antal	Produkt	Hårfärg	Ögon	Syskon		Add	á Pris	Pris
1 st	Lillebror	Blond	Blå	Finns			0 kr	0 kr

Summa inklusive moms och fraktkostnad:					0 kr

Betalningsalternativ: 9 månaders graviditet och en oändlig mängd kärlek Vi beräknar leverera er vara den 15 maj 2011.

Ni har ingen returrätt på denna vara.
Kontakta oss gärna om ni har några frågor.
Med vänlig hälsning, Himlen

Räddande änglar

2010-12-01T21:08:00.003+01:00

Idag var det den sjunde dagen jag och Lovisa var hemma sjuka (Christian var bara på dag 5,5). Förkylningen har alltså slagit till, om inte hårt så i alla fall långdraget, hos familjen Hägglund. Lovisa, som ju var först ut, är nu hyfsat pigg, om man bortser från evigt rinnande snor, lite hosta och befarad hårdhet i mage.

Så här till dag sju som man är hemma och inte sett någon annan levande person förutom sina föräldrar, lekt med alla leksaker tusen gånger, läst alla böcker om och om igen och tittat på alla bilder och filmklipp som finns på telefonerna (L är en riktig fena på att navigera sig fram ska ni veta), då är det kanske inte så konstigt att man blir lite less. Och det var verkligen Lovisa när hon vaknade efter middagssovningen (hennes förkylda föräldrar kanske kände sig en aning lessa också). Vad gör modern då när lillan är otröstlig? Jo, hon ringer mostrarna!

En liten stund senare kom de, två stycken, till vår undsättning. Med sig hade de lite nya böcker och leksaker som vi kan sysselsätta oss med imorgon (som förhoppningsvis blir sista sjukdagen). Men det var så underbart att se Lovisas reaktion när de kom. Först kramade hon om dem med ett stort leende på läpparna. Sen började hon krypa runt och göra konster i rena förtjusningen över att ha fått så fint besök. I Felicias knä upptäckte Lovisa de nya böckerna, och Lollos springande på huk fick Lovisa att bubbla av skratt! Till och med föräldrarna (C+E) var uppfriskade av lite nytt sällskap.

Tänk vilka änglar som finns runt omkring en!

Lära äta

2010-11-01T19:48:00.004+01:00

Vardag hos familjen Hägglund

2010-10-12T18:02:00.002+02:00

06:15 Vakna!

06:30 VAKNA!!

07:37 Trycka upp hissen.

07:42 Christian och Lovisa springer till tåget, Evelina sätter sig i bilen.

07:53 Lovisa möts upp av dagmamma Viktoria.

Sen är familjen splittrad.

16:05 Återförening för Lovisa och Evelina. Lovisa vill inte sitta i bilstolen.

16:23 Lovisa vill inte gå ur bilen

16:25 Lovisa vill inte åka hiss

16:30 Lek utanför huset

17:15 Lovisa vill inte gå in

17:16 Lovisa fintas in i hissen genom att titta på mammas telefon.

17:45 Christian kommer hem

18:17 Middag!

18:18 Lovisa vill inte sitta i sin stol

18:19 Lovisa har inget val än att sitta i sin stol

18:20 Lovisa sitter nöjt i sin stol och äter

20:05 Välling, tandborstning, saga och säng för Lovisa

20:30 Evelina vill sova

21:00 Kvällsfix och prat

21:45 Snälla släck lampan....

Politik nr 1

2010-09-22T21:10:00.002+02:00

Har inte lagt upp något politiskt här förut, men nu är det ju överallt omkring oss. Läste en debattartikel på svt.se av Birger Schlaug som jag tycker gör en ganska bra analys och ger ett förslag som fick mig att le lite grann:

Om man nu ändå vill ha en stark regering – som kan strunta både i personvalda riksdagsledamöter som kan trilskas och oroliga småpartier som måste profilera sig – kan ta sig för så finns det ett sakpolitiskt naturligt sätt att bilda denna. Moderaterna och socialdemokraterna står varandra närmare än någonsin i allt fler frågor. De har samma vision om ett samhälle som präglas av mer arbete, ökande konsumtion och evig tillväxt. Och, egentligen, skulle inte Reinfeldt tycka det vore ganska behagligt att slippa tre små borgerliga partier som står inför en mandatperiod där de för att överleva måste synas och höras? Och, egentligen, skulle inte Sahlin vara ganska nöjd med att hänga av Ohly och slippa bekymra sig över vilka som blir språkrör efter Eriksson och Wetterstrand? Tunga fackförbund skulle dra en suck av lättnad om sossarna gjorde upp med moderaterna om kärnkraften. Och tunga sossar på väg uppåt i karriären skulle se det som en del av den socialdemokratiska förnyelsen att fullt ut få bejaka nya motorleder kring Stockholm och få glädjen att, som en ödmjuk kompromiss i kampen för Sveriges bästa i en svår parlamentarisk situation, lugna den urbana medelklassen genom att acceptera RUT och säga nej till fastighetsskatt.

Men utrikespoltiken då? Ja, vad sjutton, vem i de ledande skikten inom S och M bryr sig om utrikespolitik egentligen? Den kan väl Bildt få sköta bäst han vill på sin blogg.

Hela artikeln finns här: http://svtdebatt.se/2010/09/lars-ohly-beter-sig-som-ett-barn/

Som lovat

2010-08-31T21:49:00.004+02:00

Lovade Alice och Felicia att lägga upp en bild på Lovisa (den med solglasögon). Några till får komma med på köpet (när man ändå håller på liksom).

Nytt jobb

2010-08-23T21:32:00.003+02:00

Eller bara jobb! Jag har just nu börjat mitt första "riktiga" jobb. Och det är väl inte riktigt riktigt eftersom det är vikariat och deltid. Men det känns alldeles perfekt. Det är som logoped på barnhabiliteringen i Sollentuna. Där ska jag hjälpa barn med olika handikapp med deras tal och språk mm. Jag har varit där två dagar nu och huvudet är ganska fullproppat. Det är inte bara att lära sig rutinerna på stället, utan också att sätta sig in i vad en logoped gör. Just nu känner jag mig som värsta faken (fejken) när kollegor tycker att jag ska komma med på besök med min unika kompetens. Jag kan INGENTING känns det som. Jag vet inte vad jag ska säga ALLS. Men det blir bättre. Idag har jag mest läst journaler och gått igenom testmaterial och tittat igenom gamla föreläsningsanteckningar för att väcka logopeden i mig. Jag kan känna att det börjar komma lite grann i alla fall. Fast det känns som att det var en evighet sen jag gick utbildningen. Jag skulle nog gissa att de andra kursarna kan känna lite likadant... eller?

Vad händer med Lovisa då? Jo, hon har börjat hos en dagmamma som är en gammal vän till familjen. Jag tror inte Viktoria kunde ana att hon skulle ha hand om min dotter när jag var åtta år och Viktoria var min ledare på "Nyckelpigorna" som vi hade i kyrkan. Inte jag heller för den delen. Just nu är det bara Lovisa som är dagbarn där, tillsammans med Viktorias egna Cessa som är 3 år. Det känns perfekt! Jag känner mig heltrygg. Det har inte varit utan vånda att lämna bort Lovisa. Förstår inte att folk går med på att lämna bort sina ettåringar till dagis som det görs. Ibland har man väl inget val, men oftast TROR man att man inte har något val. Men alla är vi olika, liksom våra situationer. Dessutom är BARNEN olika. (Nu kom visst alla funderingar inom det området upp till ytan). Kort sagt, är väldigt glad för att Lovisa kan vara på ett litet ställe där jag är säker på att hon blir sedd och trivs, annars hade det känts mycket svårare att vara ifrån henne. Saknar henne lite på dagarna, hon är ju så go!

Den här bilden har jag som bakgrundsbild på jobbdatorn:

Världens bästa utsikt

2010-08-20T20:57:00.002+02:00

En stor anledning till att vi bestämde oss för den här lägenheten var den fantastiska utsikten. På kvällarna har vi solnedgång över Rönningesjön att titta på från sovrumsfönstret. Ikväll var det extra fint ljus märkte jag när C stod i fönstret och pratade i telefon. Den här utsikten gillar jag verkligen: landskap, ljus och man.

Sov gott!

2010-07-30T22:58:00.002+02:00

Det är en kramgo tjej vi har...

Bröllop

2010-07-30T22:49:00.002+02:00

För några veckor sen åkte vi upp till Rättvik för att vara med när min kära vän Emelie (hon som jag våldgästade på Gotland) gifte sig med sin Henrik. Så fint det var! Kyrkan ligger perfekt vid vattnet, pittoreskt på alla sätt och vis. Brudparet var så vackert, speciellt bruden som såg ut som en prinsessa med krona och släp.

Det var också första natten utan Lovisa. Men hon hade det bra och låg och kramade på faster med man hela natten. På morgonen bjöds det på frukost på altanen på det Bed & Breakfast vi bodde på. Utsikten var underbar. Morgonpromenaden ner till Siljan där man såg hur solen glittrade i vattnet var verkligen en höjdpunkt, och för en stund ville jag bo i Dalarna resten av mitt liv!

Läget?

2010-07-29T12:33:00.004+02:00

Skulle egentligen ha skrivit det här inlägget igår, men precis när jag satte mig med datorn i knät hände det som brukar hända på ett eller annat sätt: Lovisa vaknar och vill till sin mamma. Då påmindes jag om varför det skrivs på bloggen så sällan.

Ville mest bara ge en kort uppdatering om vad som händer:

Vi har flyttat! En trea i Täby, med utsikt mot bondgård, sjö och skog, kändes idealiskt för vår situation just nu. Några hantverkare senare och vi känner oss otroligt nöjda. Jag njuter verkligen av att känna mig nöjd. Annars brukar jag lätt gå och gräma mig över små detaljer som inte blev riktigt bra, men jag har inte hittat något tillräckligt tokigt för att jag ska känna så. Härligt! Speciellt nöjd blev jag med köket (som jag satt med många timmar på Ikeas Home Planner) och den gröna soffan jag köpte på Blocket (passar perfekt!).

Lovisa har dragits med en ögoninfektion och har därför varit extra uppmärksamhetskrävande (fint ord för påfrestande). Men hon är världens goaste unge såklart! Hon tycker att det är fantastiskt kul att få bo närmare sina mostrar och få träffa dem oftare. De saknas när de nu är på semester.

Christian jobbar på utan semester, förutom lite i augusti. Imorgon har han i och för sig tagit ledigt. Han och storebrorn Joel har fått för sig att de ska cykla till Göteborg och se Carl-Einar Häckner på Liseberg. Två dagar beräknar de att det kommer att ta. Hem åker de med bil. Håll tummarna!

Det får räcka för nu. På återseende!

Ljuv sommarkväll

2010-07-04T21:43:00.002+02:00

Ett år med Lovisa

2010-06-21T21:40:00.004+02:00

I onsdags fyllde Lovisa ett år. Kvällen innan, dvs den femtonde, passerade vi platsen där det hela hände, Danderyds sjukhus. Det var just den femtonde som det mesta jobbet som behövdes för att få ut henne gjordes. Hon föddes 01:45 den sextonde juni. Det kändes speciellt att minnas förlossningen och det under som skedde där, och jag sa grattis till mig själv.

Nu till resultatet, världens goaste unge, Lovisa. De första månaderna hade Lovisa en rynka i pannan. Men den har försvunnit all världens väg. Hon har varit en så glad och go unge. Nu börjar viljan komma med stormsteg och då blir det lite fler sura miner än tidigare eftersom man inte alltid kan få som hon vill. Hon är lite för modig för sitt eget bästa och vill gärna gå snabbt upp och ner för trappor. Krypa är inget alternativ, man ska ju gå på fötterna.

För att fira den här fina tjejen hade vi släkten på kalas. Här kommer lite bilder från det:

Gotland

2010-06-21T21:13:00.005+02:00

När jag fick veta att min kära vän Emelie skulle vara hemmafru på Gotland en månad var jag fräck nog att bjuda in mig och Lovisa några dagar. Jag har i 25 år lyckats hålla mig på fastlandet, så nu var det på tiden att besöka Ön! Och vilken vacker ö sen då!

Det var några hårda dagar för Lovisa, bokstavligt talat. Det var till exempel inte så lyckat att Lovisa ville knata runt själv bland hårda stenar. Här hade det varit bra med en sån där väska som man har barnet i på ryggen. Det får fixas till nästa resa. Men det som såg värst ut var egentligen ganska simpelt, hon halkade på en grusig parkering och fick skrapsår i halva ansiktet (väldigt ytliga). Flickan mår bra och har inga bestående men.

Vi såg raukar på Fårö, några kyrkor, forngrav och borg, och självklart var vi runt i Visby. Tyvärr hade solen åkt någon annan stans. Jag hoppas vi kan mötas upp på Gotland någon annan gång.

Att tänka efter före

2010-06-07T12:47:00.002+02:00

Fick ett mail från min käre far som jag tyckte var väldigt fint. Så här stod det:

If I Had My Child to Raise Over Again...

If I had my child to raise over again,
I'd build self-esteem first and the house later.
I'd finger paint more and point finger less.
I would do less correcting and more connecting.
I'd take my eyes off my watch and watch with my eyes.
I would care to know less and know more to care.
I'd take more hikes and fly more kites.
I'd stop playing serious and seriously play.
I would run through more fields and gaze at more stars.
I'd do more hugging and less tugging.
I'd see the oak tree in the acorn more often.
I'd be firm less often and affirm much more.
I'd model less about the love of power
And more about the power of love.

Jag hoppas att jag kan ha med mig det här under åren som kommer så att det blir saker jag har gjort och inte saker jag borde ha gjort.

Nationaldag

2010-06-06T14:02:00.004+02:00

Tiden går fort när man har roligt. Och eftersom jag inte är en sån där varje dag-bloggare blir det lätt glapp mellan inläggen. Lovisa är så aktiv hela tiden och upptäcker världen för fullt. Några höjdpunkter i hennes liv (och mitt) på senaste inkluderar:

När jag sjunger "Imse vimse spindel" kan man ana att hon gör rörelser till. Hon nyper ihop fingrarna, viftar med händerna och sträcker upp armarna.
Vi bodde med alla mostrarna i en vecka.
Mostrarna sjöng "Klappa händerna när du är riktigt glad" så mycket att Lovisa förstått att hon ska klappa händerna.
Lovisa har fått smaka chips, choklad, tårta, grädde och kladdkaka. Hon är så intresserad av vad alla andra äter att man inte kan neka henne när hon är den enda som inte har nåt (ibland går det att avleda med välling eller liknande).
Lovisa kan nu klättra upp i vår snurrfåtölj helt själv. Ner går också ganska bra.
Björn kom från USA för att springa i omklädningsrummen på H&M med Lovisa. Kul!
Antalet gosedjur ökar. Alla får kramar av Lovisa.

Här kommer ytterligare höjdpunkter i bildformat:

Lovisa - African Style

2010-05-21T14:15:00.002+02:00

Lovisa och jag var och hälsade på våra grannar idag. Vår granne, som kommer från Zimbabwe, har burit sina barn på ryggen när de var små. Idag visade hon Lovisa hur det ska göras.

Kul med moster Sofie!

2010-05-20T08:12:00.002+02:00

Jag hade en ambition att åka in till stan och shoppa, omöjligt, som vanligt. Istället mötte vi upp Sofie vid St:a Clara kyrka. Där fick Lovisa gå runt som hon ville. Där fanns också en duva som hon knatade efter en lång stund. Det var så fascinerande att se henne upptäcka en fågel som flög runt, för första gången egentligen. Barn ger en verkligen nyöppnade ögon. Sen gick vi vidare till institutet och då fick Lovisa rida på Sofies axlar. Ni ser på bilden vad hon tyckte om det!

När allting bara stämmer

2010-05-17T18:53:00.002+02:00

Solen går ner, fåglarna kvittrar, gräset är grönt, vinden fläktar skönt, flickan ler - och mamma har kameran framme!

Min soldat

2010-05-15T15:03:00.005+02:00

Det här hundrade inlägget vill jag tillägna min käre bror. Idag åkte jag in till slottet för att se hans första högvakt. Han gör lumpen vid Livgardet och den beridna högvakten. Den här gången var det utan hästar. Vid tolv kom de fram med musikkår osv. Klockan två skulle han stå sitt första pass vid den västra porten på yttre borggården. Då kollade vi igen på lite närmare håll. Då såg han så här stilig ut:

Efter det här passet vilar han fyra timmar, sen står han vakt igen 20-22, 02-04 och 08-10. Det var häftigt att se att det inte bara var vi i familjen som fotade honom. Alla turister var också framme med kamerorna i högsta hugg. Mamma kunde stolt berätta för en familj där att vakten var hennes SON! Det var inte bara mamma som var stolt över honom, det var vi alla!

Skön variant

2010-05-14T09:21:00.003+02:00

Den här versionen gillar jag bättre än orginalet!

Min solstråle

2010-05-06T20:35:00.003+02:00

Tycker den här bilden är så skön. Den fångar Lovisa som hon är just nu. Mycket som ska upptäckas och hållas i, samtidigt som det är full fart. I förmiddags satt jag och kollade hur hon knatade omkring från den ena änden av rummet till den andra. Ibland går det lite för fort och då ramlar hon. Men hon är snabbt uppe på fötterna igen. Detta varieras med att man ska bära henne och hon vill sitta i knät. Nu på kvällen var jag bara jättetrött och ville egentligen inte ta upp henne, men hon sträckte upp armarna så långt och log världens underbaraste leende som sa "Visst blir det mysigt om jag får vara hos dig mamma, visst?". Då kunde jag ju inte motstå, lyfte upp henne och fick själv ett stort leende på läpparna. Hon gör ofta så att jag blir helt varm i hjärtat och ibland får jag till och med fjärilar i magen för att hon är en sån ljuvlig unge! (Det finns stunder som jag inte känner så också, men de är betydligt färre.)

Att överleva en flygkrasch och vara mamma

2010-05-05T12:38:00.004+02:00

För er som inte sett Stephanie Nielsens blogg, NieNie Dialogues, kolla in den!

Här berättar hon lite om det som hänt henne och vad hon tycker är viktigt:

Aprilbilder

2010-04-19T21:57:00.002+02:00

Första besöket på Skansen
Promenad med moster Sofie

Tussilago

Det är inte alltid så lätt att gå på ojämnt underlag.

Stor flicka, med både ryggsäck och mobil.
Tiden går alldeles för fort!

Vilken underbar månad april är!

Tillfredsställelse

2010-04-17T21:56:00.001+02:00

Lovisa grät inte när jag la ner henne i hennes säng för att hon skulle sova. Hon gnäller lite nu, men det går framåt!

Klipp

2010-04-08T15:09:00.002+02:00

Med dagens erfarenhet i bakfickan måste jag säga: Gå till tandläkaren!

Jag fick en standby-tid på Sabbatsberg, det innebär att undersökningskostnaden bara blev 300 kronor. Lyckligtvis hade tandläkaren, som för övrigt såg ut som tandläkarvarianten av Patrick Dempsey, ni vet tjockt brunt hår, lite skäggstubb, amerikan faktiskt och hette Dr Washburn, hur Hollywood låter inte det... Han, i alla fall hade också tid att ta bort tandsten i munnen, vilket innebär att jag slipper gå till tandhygienisten vid ett annat tillfälle. Det kostade 370 kr. Motsvarande hygienist besök hade kostat 650+. Sen är det ju så fiffigt att det finns ett tandvårdsbidrag på 300 kr/år för alla mellan 20 och 29 år, över det och under 75 är det 150 kr/år. Varje bidrag är sedan giltigt i två år. Det innebar att jag hade 600 kr i bidrag att använda mig av.

Alltså: Jag betalade 70 kronor för en tandläkarundersökning och borttagning av tandsten! Normalt sett, utan bidrag och standbytid, hade det kostat 1010 kronor! Hade jag behövt gå separat till tandhygienisten hade det hamnat på 1200 åtminstone, plus extra resa. Det kändes verkligen som att jag fick valuta för pengarna.

Standby-tider finns på Folktandvårdens hemsida. Oavsett om det funkar så där sista minuten eller ej, se till att använda er av bidraget! Det är det värt!

Liv

2010-04-06T19:02:00.003+02:00

I slutet av förra veckan var jag ute med Lovisa i solskenet. Vi gick upp på en liten höjd, och eftersom Lovisa sov gav jag mig ut på ett litet äventyr (5 m från trottoaren ungefär...). När jag tittade ner på marken såg jag små gröna skott. När jag tittade närmre så märkte jag att de kom från såna där "näsor" som ramlar ner från lönnar (tror jag att det var). Jag har hört att de är frön, men aldrig sett när de precis slagit rot. Det var en fantastisk upplevelse faktiskt att få se naturen växa och gro. Jag kände livets kraft.

Facit

2010-04-05T11:01:00.002+02:00

Pernilla var nära. Här kommer de rätta svaren:

1. Vilken stor kompositör hetter Georg Friedrich i förnamn?
svar: Händel

2. Vad kallas ett simhopp där kroppen bara är böjd i höftleden?
svar: pik

3. Vilka två sydamerikanska länder saknar havskust?
svar: Bolivia och Paraguay

4. Vilken stad brukar kallas 'Roms dotter'?
svar: Florens

5. Hur långt räknades i visan i barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter?
svar: Tjugo

6. Vems fyra guldmedaljer ifrågasatte Hitlers teori om den vita rasens överlägsenhet under OS 1936?
svar: Jesse Owens

7. Vem gjorde Odjurets svenska röst i Skönheten och Odjuret?
svar: Tommy Körberg

8. Inom vilken sport finns varianterna carambole och dansk kägel?
svar: Biljard

Det var på den sista frågan jag gick bet, chansade på hästpolo!
Länge leve onödigt vetande! Här kommer en annan go Fem Myror-låt:

Glad Påsk

2010-04-04T21:15:00.003+02:00

Från PÅSKÄGG till påskkyckling, på bara ett år:

TP

2010-04-01T21:11:00.004+02:00

Spelade Trivial Pursuit med Christian och svåger Emil idag. Frågorna var minst 15 år gamla och varannan underhållningsfråga handlade om Sid Vicious (hittade i alla fall tre). Vann gjorde jag inte, men en gång klarade jag sju frågor i rad. Tänkte att jag skulle skriva ner frågorna, inklusive den jag inte klarade så får vi se om min överman finns där ute:

1. Vilken stor kompositör hetter Georg Friedrich i förnamn?
2. Vad kallas ett simhopp där kroppen bara är böjd i höftleden?
3. Vilka två sydamerikanska länder saknar havskust?
4. Vilken stad brukar kallas 'Roms dotter'?
5. Hur långt räknades i visan i barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter?
6. Vems fyra guldmedaljer ifrågasatte Hitlers teori om den vita rasens överlägsenhet under OS 1936?
7. Vem gjorde Odjurets svenska röst i Skönheten och Odjuret?
8. Inom vilken sport finns varianterna carambole och dansk kägel?

Hur gick det för er? Tjuvkolla inte upp svaren, jag publicerar dem senare!

Stor & Liten

2010-03-31T13:57:00.004+02:00

Ni anar kanske vem det är som har kommandot...

Bloggtystnad/Läsning

2010-03-29T22:59:00.005+02:00

Känner att jag är lite av en sporadisk bloggare. Ibland känner jag för att skriva flera inlägg på en dag för att sedan inte skriva någonting på flera veckor. På senaste tiden har det haft en tydlig orsak. Jag har läst! Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker. Men sen jag började högskolan har jag inte läst så mycket. Det blev liksom inte avkoppling längre eftersom man satt och läste så mycket under skoltid. Men nu har jag, på ganska kort tid läst två böcker.

Den första var den tredje boken i Twilight-serien. Jag hade redan sett filmerna, så jag kände inte för att ödsla tid på att läsa dem också. Vilken tonårs-flashback det var! Jag kan väl inte tycka att det var den bästa litteratur jag läst, men den är fängslande och tar upp mycket av den passion man kan känna som tonåring. I slutet av boken kunde jag bara känna: Vilken tur att mina tonår är över!

Den andra boken var klassikern Jane Eyre. Den fängslades jag av lika mycket, och läste närhelst jag kunde. En mycket bra bok. Som Jane Austens böcker fast med mera bett i. När jag läste klart den imorse började jag surfa runt på You Tube och hittade en massa klipp från olika filmatiseringar av boken. Jag har tidigare sett versionen de gjorde 2006 och gillade den. I de flesta andra versioner tyckte jag att kärleksparet var för omaka. Kanske är lite romantiserat på det sättet i 2006 års version eftersom Mr Rochester är hyfsat attraktiv fast han enligt boken inte var särskilt vacker. Men jag tänker att han ju blev vacker i Janes ögon och det är det som förmedlas i filmen... kanske!? För den som är insatt kommer här frieriet, som inte bara är en kärleksförklaring utan också en jämlikhetsförklaring:

9 månader

2010-03-16T20:42:00.004+01:00

I nio månader har vi fått ha denna vackra flicka hos oss. Nio månader är en milstolpe i och med att hon nu har varit utanför magen lika länge som hon var inuti. Mycket har hänt under den tiden.

I början låg hon så stilla och sov för det mesta. Nu har hon till och med lärt sig gå. Att hon skulle bli en sån där tidig knatare hade jag inte trott. Rekordet slogs nog idag när hon gick kanske 8 meter hos sin mormor och morfar, inkl två mattkanter. Hon upptäcker verkligen världen. I bilen idag gav jag henne en vante som egentligen inte är någon vidare kul leksak. Men det var som att hon tänkte "Aha! Intressant... en sån sak har jag aldrig sett förut, den vill jag utforska".

Språket utvecklas också, och igår tyckte jag att det lät som att hon försökte säga vatten. Det var när jag höll fram hennes mugg och sa "vatten", då ändrades hennes "dadadada" till ett "dade". Vokalerna var på plats i alla fall.

Hon skrattar när man busar med henne, när hon ser sig själv i spegeln eller på bild eller när man dansar runt. Fast roligast är Alice och Felicia. Jag försöker göra samma saker, men det blir aldrig lika kul.

Hennes handviftningar har jag börjat kunna tolka som vinkningar också. Är hon på gott humör kan man till och med få dubbel-vinkningen!

Det känns verkligen fantastiskt att få ha henne, och jag skulle inte byta henne mot något i världen! Är så glad att jag tagit chansen att skaffa barn. Till andra som har den möjligheten vill jag varmt rekommendera det.

Så som i himmelen

2010-03-12T12:11:00.005+01:00

Lovisa har upptäckt en ny värld. Den döljer sig bakom en stor grå port i bortre delen av köket. Att vara i den världen är någonting alldeles speciellt. Den är full av färger och ljus och ifrån den kommer en svalkande vind. Det finns dock ett hinder för Lovisa. Hon är beroende av att någon öppnar porten, och det är svårt att veta när det inträffar. Så fort Lovisa hör porten öppnas skyndar hon sig dit på sina fyra. Men alltför ofta hinner portöppnaren stänga den igen, och kvar sitter då Lovisa med sänkta förhoppningar och ser vädjande upp. Vissa välsignade stunder förbarmar sig portöppnaren. De stunderna innebär ren lycka för en liten flicka som bara längtar efter att upptäcka världen.

Skön söndag

2010-03-08T21:45:00.000+01:00

Så här skönt hade vi det igår. Lovisa har snorat och hostat några dagar nu och sov långa stunder, bland annat i pappas knä. Det är så fridfullt att se på henne när hon sover.
Observera nyvakna Lovisas utsträckta arm som håller på att vinka till pappa med kameran. Gosfia!

Allmänbildning

2010-03-07T10:26:00.005+01:00

Läste precis ett tal som en av kyrkans ledare (Dallin H Oaks) höll på Harvard Law School nyligen. Där tar han upp de grundprinciper som är speciella för Jesu Kristi kyrka. Så både för den väl bevandrad i den här kyrkan och för den som inte är det, men skulle vilja vara bättre påläst, kolla HÄR.

Kontrollbehov

2010-03-03T21:52:00.006+01:00

Jag har på senaste känt ett behov av att ta mer kontroll över mitt liv. Det behöver inte vara att jag gör så mycket mer, utan bara att jag tar ett aktivt beslut om vad jag spenderar min tid med. Så imorse gick jag upp vid sju (i och för sig hade Lovisa vaknat då, så jag hade inte så mycket val, men jag hade kunnat ligga kvar och låta Christian ta hand om henne innan jobbet). Jag åt frukost, klädde på mig, läste lite i Mormons bok och Historien om Sverige, ammade och vilade medan Lovisa tog en liten tupplur, och klockan var bara nio, lite drygt. Solen sken där ute, så det var ju bara att fortsätta på redan inslagen bana och klä på sig och gå ut. Det var verkligen härligt. Som om inte det var nog skottade jag en del med Lovisa som publik i vagnen.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt med mitt behov av kontroll. I vissa fall är det lite jobbigt. Men jag tror att det är någonting bra i det här fallet. Jag förstår att det kanske inte alltid går att vara så på tårna som den här morgonen (åtminstone inte så länge man har barn), men det är något att sträva efter.

För övrigt känner jag att jag har fått lite mer lungn och ro inför det här att vara ensam hemma med barn. Förutom de emotionella grunderna till det, där jag helt enkelt bara känner ett större inre lugn, tror jag att det finns två stora anledningar till det.

1.2.

(Fast i omvänd ordning)

Nya kvällsrutiner

2010-02-28T22:13:00.003+01:00

Motiverad av en tjejmiddag beslöt jag mig för att försöka trappa ner på kvällsamningen för att kunna lämna Lovisa hemma med Christian utan att oroa mig alltför mycket. Det har faktiskt gått rätt bra. Vi har ju fått vänta på att hon ska stupa på kvällen, men det har inte varit så farligt. Förut har jag fått intrycket att det inte är bra att amma till sömns, av just den anledningen att man blir så oumbärlig. Jag har dock inte känt mig tillräckligt motiverad för att göra något åt det. Jag har heller inte haft något behov. Men nu har det passat oss, och det är den enda anledningen som betyder något. Är lite trött på allt som man borde eller inte borde göra. Det är så individuellt för både mor och barn. Hursomhelst resulterade nedtrappningen i följande söta scen här om kvällen:

Sicken farbror!

När det är kallt behöver man en mössa

2010-02-28T12:03:00.002+01:00

8 månader och 2 dagar

2010-02-18T07:56:00.003+01:00

En liten uppdatering om Lovisas framfart i livet:

Längd: 71 cm
Vikt: 9400 g
Vill alltid: stå och gå
Vill väldigt gärna: klättra i trappan
Favoritmat: Fruktpureér. Jag tror på det där med efterrättsmage. Det finns alltid plats för mer gott.
Skrattar åt: Alice & Felicia

Malaki 3:10

2010-02-15T21:05:00.002+01:00

En av våra grannar jobbar hos en grönsaksgrossist. Här om dagen kom han med två fulla påsar med allt det här. Sen kom det fram att det var min namnsdag varpå han, som är från Grekland, berättar att man i Grekland firar namnsdagar som vi firar födelsedagar, och att födelsedagar inte är så speciella där. Så det blev ju en passande namnsdags present. Hans sambo är hur snäll och gullig som helst och vill att Lovisa ska komma dit och leka. Vilka goda grannar!

Till alla tjejer

2010-02-10T13:28:00.001+01:00

Ok, här kommer ett klipp till. Tycker att hon talar så bra om flickorna inom oss:

För den med 1 h 16 min på händerna... eller som vill ha det

2010-02-04T18:21:00.003+01:00

Inspirerande tal om att hantera sin tid:

Produktivitet?

2010-02-03T21:28:00.002+01:00

På tal om det jag skrev här om att använda tiden rätt så tänker jag att det alltid borde handla om att använda tiden bäst, och inte så effektivt som möjligt. Att vara effektiv är inte alltid bäst. Ibland är det bästa sättet att använda sin tid bara att sitta ner och göra "ingenting". Jag tror att många glömmer det. Det gör jag.

Kökskatastrof

2010-02-03T21:11:00.003+01:00

Det var nära ögat idag. Tack vare att Lovisa sov en ordentlig stund på förmiddagen fick jag en hel del gjort som jag inte räknat med. Sen fortsatte det av bara farten tills jag insåg att min situation var ytterst sårbar för en möjlig kökskatastrof. I den stunden har jag köttfärsås till lasagne i en stekpanna, ostsås i en kastrull (båda i vilka jag måste röra om) semmelbullar i ugnen (som bara ska vara inne lite till, så jag sätter inte på timern... som gjort för att glömmas) plus en redan färdig plåt som behövde in under bakduk, samt en halvnöjd flicka som bara på nåder sitter i sin barnstol och slänger leksaker på golvet. Jag tog mig vatten över huvudet helt enkelt. Det bara blev så. Men lyckligtvis höll Lovisa sig glad och jag huvudet kallt och lyckades få till en lasagne med en bara lite bränd kastrull, gyllene semlor och en inte helt ledsen flicka. Härligt att få en sån dag! Nu orkar jag inte plocka undan en enda sak till i köket.

Ugnen på

2010-02-03T08:38:00.002+01:00

Lovisa är förkyld igen, då blir det till att baka så att jag känner mig lite produktiv. Gillar inte riktigt att jag känner att jag behöver vara produktiv. Som att det inte räcker att vårda en liten snorig unge i stort behov av kärlek (och näsdukar). Men jag lockas av tanken att kombinera det med att baka semlor för första gången helt själv. Vi får se vad det blir för resultat.

Livet från den ljusa sidan

2010-01-28T19:01:00.003+01:00

Idag damp det första (av många) brevet med återbetalningskrav från CSN ner i brevboxen. Förstår att det är dags att betala tillbaka, men det är väl inget man rankar som dagens höjdpunkt och glädjeämne när man inser att de vill ha 10 lakan under det kommande året. Kuvertet som brevet låg i var, förutom det vanliga roliga pappret, försedd med extra prassligt "fönster" där adressen kikat ut. Det har Lovisa roat sig med nu ett tag. Tänk att CSN-brevet kunde glädja någon i familjen i alla fall.

(Och jag är väldigt tacksam för det otroligt förmånliga systemet vi har här. Billig och bra utbildning för studenterna och ett ganska snällt lån. Tack för det!)

Tillökning

2010-01-24T20:34:00.003+01:00

Familjen Hägglund har fått tillökning - i form av en knivman. Det ska verkligen till något makabert för Christian att sätta sin prägel på sin "egen" blogg. Noteras bör att inspiration har inhämtats från ett stycke storebror.

Efter några intensiva besök i fader Rolfs verkstad har mästerverket skapats ur fint bokträ. Designen känner ni kanske igen från nödutgångsskyltarna, men antagligen har era tankar stannat där.

Vad som är nytt i Christians liv är, förutom att han börjat tala om sig själv i tredje person, att han nu är KLAR med skolan på riktigt, och söker som ex-student inte bara arbete, utan även svar på frågan vad han ska göra när han blir stor. Vad han ständigt återkommer till är att den inspiration och vägledning som behövs kanske kommer först när han satt igång med något. Som bekant är det svårt att styra en stillastående bil...

På grund av helgens härliga begivenheter känner Christian sig i övrigt föranledd att säga något om just dessa begivenheter. Stockholms södra stav bjöd på ledarskapsmöte, och det var mycket inspirerande. Det hela rundades av med en rostbifftunnbrödsrulle med extra bea på Vegabaren, avnjuten i goda vänners lag. Stilfullt!

VAB

2010-01-16T22:35:00.005+01:00

Viktigt Att Bära. Eller hur det nu var.

Gullfian har varit förkyld ett par dagar och det har varit en kraftmätning oss emellan om hur det ska vara med näsan. Jag säger: Bort med snoret. Hon säger: Rör inte min näsa! Jag brukar vinna och hon skriker. Men det är inte så farligt, hon tystnar snabbt när man börjar göra något annat. Märkte dock att jag lättare kom åt näsan om jag tvättade munnen och näsan i samma veva. Tänk vad man lär sig.

Lovisa har fattat vad man ska göra när det dyker upp en kamera i trynet. Smart tjej! (FYI: inga fåniga ljud behövdes till denna bild)

Sen har vi hört att man måste börja i tid:

Nu är det dags att sova. Lovisa har somnat av sig själv. Hon var helt tossig när jag skulle lägga henne, dvs. hon ville inte amma utan bara låg och log och höll på med vad hon nu gjorde. Nu ligger hon på tvären. Det känns helt rätt!

Full fart framåt

2010-01-12T09:38:00.001+01:00

Det har blivit en flygande start på det nya året för fröken Lovisa. Från att bara ha "hängt" på alla fyra. Förra veckan såg vi att hon flyttade händerna. Nu ser det ut så här:

Fröken Frisyr

2010-01-11T20:31:00.006+01:00

Hägglundarna är inte kända för att ha så mycket hår. Lovisa har dock börjat få lite längre hår nu. I alla fall så att man kan göra en frisyr!

En riktig karamell

2010-01-04T22:02:00.001+01:00

Shopping

2010-01-04T20:43:00.006+01:00

Fick ett argt telefonsamtal idag. Så nu skriver jag här. Jag kom liksom av mig lite grann. Det är lite som när man inte skrivit dagbok på ett tag. Till slut har så mycket hänt att man drar sig för att börja igen för att man har så mycket att skriva. Därför beslutar jag mig för att lämna julen där hän och ser framåt mot det nya året.

Dagens aktivitet var att åka till SKHLM, vårt nya hood. Vi gick in i några affärer för att spendera julklappspengar, men jag kunde snabbt konstatera: Jag vet inte hur man gör när man shoppar. Mat går väl an. Men det där med kläder och prylar är inte min starka sida. Det är väl inget att sörja egentligen, men det skulle vara kul att ha ett öga för hur man enkelt kan pigga upp sin garderob. Fick med mig lite nya danskläder och en hushållsvåg.

Hushållsvåg... hur hett är det på en skala? Faktum kvarstår dock att det är något jag länge har velat ha. Det har varit som ett hinder mellan mig och min fortsatta utveckling i köket (eller ugnen framför allt). Men nu ska det vara fritt fram.

Har lite goa bilder på Lovisa på lager, men jag ska försöka lista ut ett och annat först, men sen kommer de. Håll tillgodo med Lovisa och farmor i julklappsdressen. Så röda, så röda de äro båda två...

Snöprinsessan

2009-12-20T16:21:00.000+01:00

Finnes: Nyutexad jurist

2009-12-02T20:58:00.006+01:00

Jag har den stora förmånen att här kunna erbjuda, till hugad arbetsgivare, ett stycke färsk jurist. Innan tomten kommer förväntas uppsats vara färdigställd för uttagande av examen. Juristen i fråga är av bästa klass, har intresse inom de flesta rätter (inte Ratatouille, men kanske främst fastighetsrätt som uppsatsen skrivs om), är snabb i både huvud, fingrar och fötter kryddad med en gnutta västkustsk brytning ("tissdag, chexchoklad, lackrits"). Enda svaghet är att han har en förmåga att blunda på bild, vilket riskerar att förstöra framtida gruppfoton.
Intresserad? Lämna en kommentar!

Korta versionen: Christian är snart klar med juristutbildningen. Jobbtips önskas!

Jag sitter!

2009-11-30T16:22:00.004+01:00

PS. Pappas ben finns bara där för att ta emot om jag ramlar,
för jag sitter själv en lång stund. /Lovisa

Var är Lovisa?

2009-11-26T22:29:00.003+01:00

Lovisa somnade själv i sin säng ikväll. Jag hade hört henne ligga och prata för sig själv innan det blev tyst och sömnen infann sig. När jag kom in i sovrummet tittade jag på hennes säng, men såg henne inte. Jag tittade i vår säng för att se om Christian av någon anledning lagt henne där. Jag tittade på hennes plats igen för att se om hon hamnat under täcket eller liknande. Men icke. Då får jag syn på något i fotändan av spjälsängen. Ni kan se själva på bilden (som är lite arrangerad. När jag letade hängde det diverse saker på kanten som skymde än mer). Det var tydligen inte bara snack på den unga damen innan hon somnade!

Rygglyft vs Rygglyft

2009-11-19T09:31:00.002+01:00